34 26 Tatueringar som obytbara underkläder

Jag gillar inte heltäckande tatueringar. Jag associerar till underkläder som inte går att byta. Men vad bryr sig omgivningen om vad jag tycker. I dag ser snart sagt var och varannan ut som vore de sjömän från trettiotalet.

Med andra ord rår jag inte över andras smak. Som avläggare av den osynliga storhet som jag givit det sammanfattande namnet ”tro” styr smaken den verklighet vi lever i.. Som sådan drar den segrande fram. Jag ser framför mig en framtid där Svenska kyrkans ärkebiskop träder för altaret med hjärtan tatuerade på kinder och panna.

Men det finns viktigare saker än tatueringar att grotta ner sig i. Smakens ”kusin” är värderingen och värderingens släkting heter åsikten och varken det ena eller andra låter sig fullt ut styras av än så förnuftiga argument. Och detta med de mest ödesdigra följder.

Så anser inte bara Putin utan många ryssar med honom att Ukraina är en del av Ryssland. Samtidigt känner sig en majoritet av ukrainare som vore de sina egna. Till det kommer att de sneglar åt väst och inget har emot att vara en del av den europeiska gemenskapen. Det hela med ödesdigra följder. Det krig som ryssarna startade tycks inte ha någon ände.

Så säg inte att rationalitet styr världen. Inte heller att smak, åsikt eller ens värdering och rationella skäl gör det. Styret avgörs i en kraftmätning mellan vad de som har makten tycker och tror och vad som har rationella skäl för sig.

Så säg inte att tron spelat ut sin roll. Som alltid i människors historia ligger avgörandet i hur det avlöper i interaktionen mellan rationalitet och tro. Och tron i sin tur har många avläggare. En av dessa heter smak som i sin tur är flyktig materia. I dag säger smakens herre  att det är snyggt med heltäckande tatueringar. Det hjälper inte att jag med skäl liknar dessa vid underkläder som varken går att ta av sig eller byta.

Därmed är i korthet det sagt som jag ville säga. Återstår att rucka på tingens ordning. För min del har jag som präst och församlingens herde lagt min möda på att skapa förhållanden på hemmaplan där tro och yttre verklighet samspelar på det sätt som jag tror vara det riktiga. Och den tro jag lagt min möda på att att forma har med åren allt mera tydligt fått sitt centrum vid Jesu kors. Försoningen har format den tro vars uppgift är att möta den verklighet som med obönhörlighet måste hanteras för att livet skall bli hanterligt.