39 26 Det är med egenintresset som med momsen
Det är med egenintresset som med momsen. Den måste alltid räknas in. T o m bakom stabila, trovärdiga människor som skulle skämmas för att tala till egen fördel finns en bakgrund mättad med värderingar som sedan färgar av sig på vad de tycker och tror.
Nu umgås jag inte ofta med sådana. Mina vänner är av annat slag. De skäms inte för att slänga ur sig de grövsta generaliseringar utan att rodna. Och jag parerar så gott jag det nu kan, väl vetande att mina kontringar är till föga nytta. Är det sen uppenbart egenintresse som ligger bakom mina vänners tirader är det lika så gott att jag tiger.
Ibland undrar jag om i övrigt kloka och förstående människor är från vettet. De kunde för några veckor sedan svälja sina egna partiledares grovt tillyxade påhopp på sina motståndare som vore det sanningar. Vore det nämligen inte så skulle påhoppen snart upphöra. Vem är den partiledare som säger sånt som inte faller i god jord.
Skulle månne skolans ämne ”källkritik” här vara till nytta. Men vad jag vet handlar detta ämne inte om tal i egen sak utan om kontroll av källor och dylikt.
Bäst alltså att i alla möten utgå från att alla på ett eller annat sätt talar i egen sak. Alltså att egenintresset är som momsen som alltid måste inräknas. Detta gäller även vad jag själv tycker och tror. Och när jag väl insett det och dessutom börjat fundera över vad som styr mitt egenintresse kan nytt koma i dagen. Följande får exemplifiera det.
Ni som läser mig vet att bibelkritik är ett av mina älsklingsämnen. Jag utsätter bibelns sanningar för historisk kritik för att om möjligt komma bakom texterna och göra dem mera trovärdiga.
Det är i allra högsta grad av egenintresse jag beter mig så. Jag gör det för att få min religiösa inställning så trovärdig som det någonsin går. Om ni så vill låter jag mig inte nöja med det som omvärlden bedömer som myter. Jag vill komma bakom myterna.
Det är alltså mitt egenintresse som styrt mig, i det här fallet mitt intresse av att få liv i min egen gudstro. Men är inte detta mitt egenintresse av godo? Förvisso! Och vore det inte för att generalisera vällovligt att ha som en av sina målsättningar att använda sitt av naturen givna egenintresse för att vidga sina vyer. Det strider vad jag förstår inte mot att man samtidigt skall ha öga för att det mesta som sägs eller tycks är färgat av egenintresse. Fattar man inte det får man svårt att orientera sig i en tillvaro som är knepig att begripa även detta förutan.
