44 26 Hästen måste betslas och tämjas

Hästen måste betslas och tämjas innan den kan användas. Människan i sin tur fostras och läras. Både det ena och det andra nödvändigt. Fel både på det ena och det andra hållet straffar sig. Hästen blir obrukbar och människan straffar både sig själv och andra.

Det är vad som kom upp i mitt huvud när jag betänkte vad jag höll på med. Och om det är i sin tur mycket att säga. Jag läser en seriös framställning om religionens återkomst av en författare som både kan och vill. Han kan sitt ämne och vad han vill går inte att ta miste på. Kort uttryckt vill han det han skriver om, religionens återkomst. Jag lusläser boken och vad jag kommer fram till lär återkomma åtskilliga gånger på min hemsida i framtiden.

Men så här i början mina tankar om hästen och människan. Det illustrerar min förförståelse till det problem som jag är i färd med att behandla.

Det går inte av sig själv att reda sig i den värld som man hamnat. Det gäller att ta vara på förutsättningarna. Och förutsättningarna för liv och verksamhet är det vi har och äger tillgång till. Detta i sin tur  är det ofrånkomligt verkliga.

Men detta ofrånkomliga måste kunna utnyttjas. De måste kunna infångas, förstås, användas och bli till nytta. Bildlikt talat måste hästen tämjas och människan fostras och det på ett sätt som kan komma till nytta.

Till det ändamålet har vi religionen som skall hjälpa oss att leva. Men den hjälpen fungerade inte som den skulle när utvecklingen satte fart från 1700-talet i Europa och i Europas kulturkrets.

Nytt måste till och gammalt ersättas. Förnyad tro måste ersätta den gamla. Och i förnyad gestalt trädde den också upp, nu i form av upplysning och förnuftstro. Den kom att ersätta kyrkans dogmer och föreskrifter. Ofta gick det alldeles av sig självt. Dock inte alltid.

Visst måste rensas bort och det t o m med våld för att upplysningstron ostört skulle kunna utföra sitt uppfostrande verk.

Samtidigt var ”de upplysta” inte så brutala att de ville tvinga på människor detta nya. Det klarade man för den delen inte. Den som de tyckte geniala lösningen blev att man omformade de förbrukade trosföreställningarna  till något som man var tillåten att hysa blott man höll det för sig själv.

Så uppstod föreställningen att tron var en privatsak, detta när sanningen var och är  den att tron är både det ena och det andra. Den är lika generellt nödvändig som att hästen måste betslas och tämjas och människan fostras och läras, detta  samtidigt som tron också är en privatsak.

Jag anar att det är något av den sanningen författaren till den bok jag just nu studerar vill visa  när han lägger ut texten om religionens återkomst.

Ni kanske vill veta namnet på boken jag studerar. Den heter ”Det postsekulära tillståndet” med underrubriken ”religion, modernitet, politik” (2009) och är skriven av Ola Sigurdson.