Bibelstudium Vivalla den 21 augusti 13

20Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om 21att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. (Paulus brev till romarna kap 8:20 f)

 Aposteln Paulus hade aldrig sett Jesus. Sin bild av honom hade han fått genom vittnesbörd, egen upplevelse och reflexion. Resultatet blev den ”trons Jesus” som i hög grad har präglat vår bild av frälsaren. Det är framför allt Paulus som sett till att denne ”trons Jesus” så helt kommit att prägla kristen tro och verklighetsuppfattning. Där Paulus tillåts råda tränger Jesustron in i i minsta skrymsle. Gud ses samman med Jesus, Guds lag likaså, och inte minst synen på värld och medmänniska. Vad hade kristen tro varit utan Paulus? En variant på judendomen, tänker jag mig.

Nu kan man naturligtvis underminera Paulus, säga att han hatade kvinnor eller något liknande. Vidare bortse från att han var en man av kött och blod och i långa stycken en jude av sin tid. Eller vanligare, inte bry sig om hans alldeles speciella Jesusförståelse. Problemet är att man då missar själva poängen med den kristna tron. Poängen som är att låta Jesus i all sin mänsklighet och all sin gudomlighet prägla all livsförståelse.

I dag får vi ett exempel på vart det leder när denna Jesustro tillåts dominera tankarna. Utan den hade det låtit annorlunda. Då hade vi på tidens vis fått höra om den kommande Messias, han som inom en snar framtid skulle upprätta en fallen mänsklighet. Då hade vi fått veta om gudsvälde med centrum i Jerusalem och dess tempel. Då hade det blivit tal om heligt krig och de trognas seger i Guds kraft.

Nu blev det istället Jesusinfluerat tal. Upplevelsen av Jesus hade gjort att Paulus såg på ett liv utan Jesusanda som tomt, närmast meningslöst. Han talar om ”tomhetens välde” och ”slaveri” Annorlunda kunde det bli först med Jesus i människornas hjärtan och sinnen. Då om någonsin kunde människan befrias från sin inkrökthet i sig själv. Paulus upplevelse av Jesu kors gjorde att han vågade tro t o m på ”Guds barns förhärligande”.

Med sin Jesustro inombords vågade han t o m tangera obehagliga sanningar. ”Tomhetens välde” berodde inte på att människorna ville ha det så utan på grund av honom som vållade det. En högre storhet låg alltså bakom. Varför inte Gud? Paulus ger inte klart besked, kan det förmodligen inte.

För egen del vill jag inte ha svar på alla frågor. Det duger så bra att läsa verkligheten med Jesusglasögonen  på. Att jag kan göra det, tackar jag Gud för. Men jag ägnar också aposteln Paulus en tacksamhetens tanke.