Bibelstudium i Vivalla den 6 nov 13

Evangelisten Johannes låter Jesus definiera sitt uppdrag med följande ord:

 Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som sänt mig. (Evangelium enligt Johannes kap 6 v 38)

 Uppdraget var alltså att förverkliga Guds vilja, inte egen. Tänker man som van bibelläsare efter var det också så Jesus genomgående förstod sin livsuppgift. Guds vilja var a och o för honom.

Denna Jesu inställning får konsekvenser för oss som tror på Jesus. Att tro att just Jesus förmedlar Guds vilja blir en hörnsten i vår kristna tro. Ja vi går än längre. Vi tror att just Jesus på ett avgörande sätt speglar Gud. Dessutom att skeendet kring Jesus är menat smitta av sig. Det skall smitta av sig på alla de områden, etik, moral, politik, inget område undantaget. Allt förbundet med ett absolut villkor; före alla andra måste vi kristna själva vara drabbade av Jesussmittan. Om inte blir allt ett präktigt fiasko. Det fiaskot behöver vi inte tro på, det kan  vi konstatera. Exemplen i den kristna historien är så många att de är svårräknade.

Detta sagt inte enbart därför att det anförda bibelordet är aktuellt under den här tiden av kyrkoåret, utan främst på grund av kommentarerna kring Antje Jackeléns utnämning till ärkebiskop. Hennes tro gungar påstods det i kommentarer från visst håll, hon tror inte ens på jungfrufödseln, en tro på vilken kristendomen vilar. Evangelisterna Matteus och Lukas berättelser om jungfrufödseln är inte biologiska fakta, de är metaforer vars syfte är att visa att Jesu födelses var något unikt, har hon påstått. Således är hon kristet/religiöst inte att lita på.

Som kommentar till detta kan slås fast att bland annat aposteln Paulus inte tycks ha haft en aning om denna Jesu underbara födelse av en obefläckad jungfru. Det hade tydligen inte heller de flesta andra författarna till Nya testamentet. Skulle de ha tigit om de vetat, kan man fråga sig?

Dessutom har berättelsen om jungfrufödseln inte enbart varit till välsignelse. Under århundraden åstadkom den oändliga dispyter om förhållandet gudomligt/mänskligt hos Jesus. I vissa fall skattade man det gudomliga i Jesu väsen så högt att det tog udden av korsfästelsen. Den blev till ett skenlidande. En Gud kan ju inte lida som en människa. Så småningom kom kyrkan via sin dogmbildning tillrätta med problemet.

Själv förnekar jag inte jungfrufödseln, men ger den liksom Antje Jackelén främst metaforisk betydelse. För mig spelar det mindre roll om berättelsen om jungfrufödseln är ett biologiskt faktum eller inte. Huvudsaken för mig är Jesu unika relation till Gud.

Grunden lägger jag däremot i bibelord som försäkrar att Jesus i allt följer Guds vilja och därigenom har en unik funktion. Det är där jag tar mitt trossprång

Som i allt annat viktigt måste man även i trosfrågor veta var man skall lägga tyngdpunkten. Vad mig beträffar vet ni nu att Johannes 6:38 för mig har mer tyngd än en ordagrann tolkning av berättelsen om hans obefläckade avlelse.