Bibelstudium i Vivalla den 23 november 2016

(Se även ”Med mina glasögon”, 142 När påven plötsligt sade något som var sant.)

Bibelstudium i Vivalla den 23 november 2016

Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. (Johannesevangeliet kap 5 v 26 f)

Evangelisten Johannes är förvisso införstådd med den traditionella förkunnelsen om Jesus och han har bevarat Jesusorden och traditionen om Jesus lika väl som någonsin de andra evangelisterna Matteus, Markus och Lukas. Ändå är han inte som de tre andra. Han klär sin berättelse om Jesus på sitt eget sätt och Jesusorden har många gånger annan klang och leder tankarna i andra banor än vad de övriga evangelisterna gör.

Liv är ett viktigt begrepp för honom. Detta liv, synonymt med evigt liv, förbinder han med Kristus. Gud har låtit Kristus äga detta liv, påstår han i texten ovan. Till detta liv hör gudomlig insikt, i förlängningen också kunskap om livets motsats, om allt som står livet emot. Den kunskapen ger Kristus gåvan att välsigna och föra livet vidare men också makt att döma och det i full samklang med Guds vilja. Jesus följer nämligen inte sin egen” utan hans vilja som har sänt mig” (Joh 5:30). Inom parentes kallas på teologspråk evangelisten Johannes sätt att förstå Jesus, högkristologi.

Med sitt sätt att ”läsa” Jesus kompletterar evangelisten Johannes de övriga evangelisternas domsförkunnelse, men han ersätter den inte. Lyssna till följande Jesusord av Johannes; Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja , den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst, och de som hör den skall få liv (Joh 5:25). Här är synoptikernas (de tre första evangeliernas) förkunnelse inmängd i Johannes egen.

Vad lära av detta? Ingenting såvida evangeliernas tankevärld är oss främmande. Mycket om vi upptäckt Kristus och mentalt orienterat oss utifrån dennes sätt att tänka och vara. För egen del har evangelisten Johannes tal i texten ovan om liv förbundet med Kristus vunnit anklang i mitt inre.

Jag tänker mig att detta Kristusliv fortfarande är en underström i en tillvaro som genomströmmas av så mycket. Att bli frälst är för mig att få del av denna från Gud via Kristus utgående livsströmmen och leva i den.

Flum kanske många säger, men i så fall för min del flum som jag prövat i samliv och samhällstänkande. För mig har min tro hjälpt mig i mitt familjeliv, mitt umgängesliv och i mitt liv som församlingsherde.

Min tro har också en motsida, som det sällan talas om. Att vara delaktig i Kristuslivet är också att mena sig äga insikter i vad som är Kristuslivets motsats, insikter i det som i Kristi ögon är värt att dömas som fördömligt eller värdelöst.

Tack och lov får jag uttrycka min mening om det fördömliga enbart här och nu. Det är ju långt ifrån säkert att jag alltid fattat rätt. I min egen privata trosbekännelse står det att den ende som kan döma är Kristus. Det är enbart han som har full kännedom om Guds vilja. Det är också han som skall döma.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s