Bibelstudium i Vivalla den 14 juni 2017

(Se även ”Med mina glasögon 2”, 27 17 Krig, folkvandring, begränsning av invandringen)

Bibelstudium i Vivalla den 14 juni 2017

De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå.   När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade.   Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.   Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn  och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Evangelium enligt Matteus kapitel 28 versarna 16-20)

För mig står det klart att evangelierna är uppbyggda av en rad berättelsetraditioner. I det här fallet om vad som hände när Jesus slutgiltigt lämnade sina lärjungar efter uppståndelsen för att gå till sin himmelske Fader. Läser man parallellerna till texten ovan märker man att traditionerna väsentligen skiljer sig från varandra. Inte undra på eftersom respektive text är beroende av sin egen berättelsetradition

Glöm alltså att vi har att göra med en exakt återgivning av vad som egentligen skedde, när Jesus sände ut sina lärjungar efter uppståndelsen. Med fanns varken filmkamera eller stenografiblock.

För mig och för många med mig tillhör texten ovan en relativt sen berättelsetradition. Den kristna tron har börjat sätta sig. Minnena från tiden med Jesus har mognat. Nu återger man inte enbart det yttre förloppet, man tolkar också och sätter in i sammanhang. Nu var lärjungarna inte förvirrade längre, inte brydda över att utvecklingen inte gick som de förväntat sig. Så sakta började man förstå.

Förstå att Jesus inte var en bland många, inte en profet bland andra profeter. Han var den ende. Förenad med Gud hade han, när alla dimmor upplystes av sanningens klarhet, all makt i himmel och på jord.

Nu stod det också klart att Jesus inte enbart var det utvalda folkets frälsare utan allas. Löftesfolket var fortfarande löftesfolk men dess uppgift var inte att dominera utan att ge sin utvaldhet vidare till nya människor. Jesu lärjungar, som förvisso var judar, skulle gå ut och göra alla folk till lärjungar men märk väl, lärjungar på lika villkor. Här gavs inte plats för vare sig första- eller andraklassens kristna.

Dessutom började de som nedtecknat textorden ovan se sambandet mellan Gud och Jesus och mellan dessa två och den Helige Ande,som efter Jesu död och uppståndelse verkade livgivande på de första kristna. Det låter på textorden som om redan en treenighetslära var utformad. Men så var det inte. Treenighetsläran kom först senare. Den är en skapelse av de första generationernas kristna, men föreligger inte i bibeln.

Tack och lov säger jag eftersom en fixerad treenighetslära lagd på bibeltexterna inklusive bibeltolkningen gör att texternas egentliga budskap ofta skymmes.

Slutligen om dopet. Det skulle inte ske i Jesu namn, som Apostlagärningarna 2:38 föreskriver, utan i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn. Så blev det också fortsättningsvis. De stora kyrkogrenarna döper i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. De föreskriver också att så måste ske för att dopet skall vara giltigt. Men så kan det ju inte vara tycker jag. Dop i Jesu namn må väl duga lika bra.

Men tack och lov för Matteus 28 och särskilt dess avslutning, den text som jag här lägger ut. Här har det stadgat sig och Jesus fått den plats som är honom värdig. Och kyrkan håller på att få den grund den i fortsättningen skall stå på.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s