(Se även ”Med mina glasögon 4”, 47 19 Social aggressivitet)

Bibelstudium i Vivalla den 20 november 2019

Textordet ingår i Paulus slutargumentation i 2 Korinthierbrevet

4När han (Kristus) blev korsfäst var han svag, men han lever genom Guds kraft. Vi är också svaga med honom, men vi skall leva tillsammans med honom genom Guds kraft, som ni skall få känna. (Paulus 2 brev till Korinthierna kap 13 v 4)

Till sitt ursprung är kristen tro en judisk företeelse. Efter den revolution som Kristus och Kristustron innebar blir i första hand tre religiösa grundpelare bestående från detta arv ; människan är av Gud skapad, uppehållen och utvald. Men kristen tro är förvisso mer än dessa grundpelare.

     Det nya i och med Kristus är som jag ser det en injektion i samhällskroppen av svaghet och kraft. Om detta vittnar Paulus i bibelversen ovan.

Bibelversen är hämtad från ett sammanhang där Paulus försäkrar att han vid nästa besök hos de kristna i Korint skall ta till hårdhandskarna, hårdhandskar som hur underligt det än kan låta förutsätter svaghet och kraft.

Såväl svagheten som kraften hade Paulus fått från Kristus och Kristi kors.  Och korsets innersta innebörd var, för att ta Paulus på orden, att Kristus blev svag för att kunna leva genom Guds kraft. Svagheten bestod konkret i att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 5:8).  Uttytt blev Kristus på korset ända till döden svag för att därigenom förmedla kraft till oss som ”ännu var syndare”. Denna svaghet och denna kraft hade smittat av sig på Paulus.  Låt oss uttrycka det så att Kristus i en bestämd mening levde vidare i och genom sin apostel.

Läser man 2 Korinthierbrevet i sin helhet får man en rätt klar bild av Paulus svaghet. Paulus gav prestigelöst ut sig för de kristna i Korint. Självstoltheten lät han fara. Allt riktade han in på att i ord och handling tydliggöra och förverkliga Kristi självutgivande.

Men kraften då hur skulle den komma till uttryck när Paulus omsider återvände till Korint? Att det handlade om kyrkotuktsåtgärder förstår vi. Men närmare kommer vi inte.

Faktum är att varken Paulus svaghet eller hans kraft kan sättas på en klar och konkret formel. Vi kommer ett stycke på väg men inte längre.

Detta sagt därför att det som gällde Paulus också i tillämpliga delar gäller oss som bekänner oss till Kristus. Någon formel för ett kristet leverne, förutan detta att det skall spegla Jesu svaghet respektive kraft, finns inte. Hur en kristen skall leva  kan för den delen aldrig sättas på formel. Det kristna livet  står alltid i situationens sammanhang.

Nog vet vi kristna på vilken grund vi lever, f a att vi som alla människor är skapade, uppehållna och utvalda av Gud. Förebilder har vi också, inte minst Paulus med sin svaghet och sin kraft. Trots detta;  inget som varit och inga förebilder kan exakt ange hur vi som kristna skall bete oss i den konkreta situationen. Kristusefterföljelsen är en nuets skapelse.

Ändå skall vi inte klaga. Sammanhanget är ju solklart. Vi lever omslutna av Gud, är inte utkastade i tillvaron av en slump. Framför allt har vi gjorts delaktiga av Kristi svaghet, en utgivande svaghet som i slutändan gör oss starka och förmögna till insats. Dessutom skall vi inte glömma att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Det betyder att det finns förlåtelse även för oss.