Bibelstudium i Vivalla den 21 sept 2022

Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, ²gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, ³fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. ⁴Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. ⁵Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. ⁶Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud ⁷utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa ⁸gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. ⁹Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, ¹⁰för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, ¹¹och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära. Fil 2:1-11

Överallt kan man gå vilse och överallt går man vilse. Även i bibeln. Hur många irrgångar finns inte i en skriftsamling vars tillkomst spänner över upp till tusen år. Inte blir det lättare av att redigeringen av denna skriftsamling långtifrån är enhetlig.

Så det gäller även för bibelläsaren att sätta ner foten och ta spjärn mot det som är hållbart och rätta tolkningen utifrån detta. Till vår hjälp har vi Kristus själv. Om någon visste han att tolka helig skrift.

Men han var inte ensam om att fatta. När det här bibelstudiet offentliggöres har kyrkan firat den fjortonde söndagen efter Trefaldighet och vi befinner oss i den andra årgångens läsningar. Nu råkar det vara så  att dessa texter samfällt pekar på trons själva utgångspunkt. Profeten Jesaja drömmer om det utspridda Israels återförening. Och han ser att själva villkoret för denna förening var att inbördes fiendskap och avund upphörde. Och evangelisten Lukas hade fattat att tjänandet var den överordnade egenskapen hos den lärjunge som skulle anses vara den främste den dag gudsriket segrade.

Men kronan på verket står trots allt aposteln Paulus för i sitt vittnesbörd i Filipperbrevets andra kapitel.

Där skriver han in tjänandet  i själva gudomen. Den Gud som Jesus både företräder och vittnar om låter sin son leva ut sin gudom i självutgivandet.

Självutgivandet inte bara betecknar något från Gud kommande i denna text. Självutgivandet är ett med Guds vilja. Att leva självutgivande är att leva i Gud. I Jesu självutgivande förverkligas både Guds vilja och gudsrikets seger.

När detta är sagt behöver inte så mycket tilläggas. Att vara kristen är att våga gå självutgivandets väg i förtröstan på att den också är Guds väg.

Mycket kan sägas som komplicerar den bilden och motsäger den. Ett är dock säkert och det är att denna bild av honom som ”ägde Guds gestalt men inte vakade över sin jämlikhet med Gud” har givits oss av Paulus. Och Paulus är i detta stycke inte motsagd i den Heliga skrift.

Dessutom finns det annat i Skriften som vittnar om självutgivandets väg.  När avund och fiendskap upphör kan det kringspridda Israel åter förenas,  profeterar Jesaja (Jesaja 11:10-13). När Guds rike segrar skall riket anföras av den lärjunge som uppträtt som tjänare, låter Jesus oss förstå i Lukas tolkning (Luk 22:24-27). Och som kronan på verket, när Gud utför sitt frälsningsverk låter han det ske genom honom som ägde Guds fullhet men använde den för de förlorades skull. Detta om jag sätter min tillit till Paulus ord i Filipperbrevet (texten ovan)

I en bibel fylld med många gånger disparat innehåll, tar jag spjärn mot dessa tankar och gör dem till mina egna. I tron på deras hållbarhet söker jag mig som kristen fram genom livet.