Bibelstudium i Vivalla den 28 sept 2022

Den lätta bördan

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.« (Matt 11:28-30)

Att vara till är att stå i ett sammanhang av föreställningar och sätt att leva. Det är att leva i en mix av tanke-tycka-värdera som vi inte slipper undan enbart genom att undvika att läsa tidningarnas ledare eller hålla för öronen när agitationen blir för påträngande.

Vare sig vi vill det eller inte är vi indragna i sammanhang som vi inte nödvändigtvis bett om att få tillhöra.

Tro inte att bekännelse till kristen tro i det här stycket gör någon skillnad. I själva verket består även kristen tro av berättelse- och upplevelsetraditioner, av sätt att tänka och tycka, allt med syftet att omforma oss inifrån.

Redan evangelierna vittnar om detta. Ser man bakom kompositionen av de färdiga evangelierna kan man urskilja en rad enskilda Jesusord som memorerats, förts vidare i de första kristnas berättelser och sen infogats i evangeliet. ”Den lätta bördan”, d v s texten ovan är ett typiskt exempel på just detta. Denna text står inte där den står för ros skull. Den som så mycket annat i bibeltexterna är menat  att dra in oss i sin verklighet för att där omforma oss.

Att vi som människor måste lära oss att hantera det flöde av intryck, tyckanden, av fördömanden och lovprisningar som ständigt pockar på vår uppmärksamhet selektivt, är uppenbart. Det går inte att köpa allt. Då dränks vi av intryck. På liknande  sätt gäller för oss som kallar oss kristna att veta vad vi skall ta vara på i det flöde av intryck som evangelierna består oss med och vad vi skall lägga åt sidan.

Tyvärr missar vi kristna alltför ofta detta egentligen självklara att allt inte är till för alla. Vi låter gärna tron bli en heltäckande lära, vårt kristna alternativ till den livshållning eller de livshållningar, som präglar vår omgivning. 

Därmed blir vi blinda för att Jesu relation till Gud blir som tydligast i dennes möten med enskilda människor.  I dessa möten förvandlas Jesu ord och blir till gudomligt tilltal. Vår text ovan ”den lätta bördan” ser jag som själva paradigmet för denna omvandling. 

Detta ser inte de lärda och kloka lär vi oss av de egentligen fristående textord som placerats intill vår text. Det gör däremot dem som är som barn.

Vid den tiden sade Jesus: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. (Matt 11:25)

Konsekvensen av detta blir att man behöver bli som ett barn för att se Gud i Kristus, d v s i det här fallet upptäcka Gud i Jesu dialoger med sina samtida. Och vad betyder detta annat än  att vi placerar oss bland dem som ingenting kan, ingenting förstår, ingenting förmår. Med den inställningen förstår vi att räddning ytterst inte är vår sak utan Guds, i det här fallet uttryckt i Jesu löfte att lätta på trycket för alla tyngda av bördor. 

För mig personligen gäller att det nog går att hanka sig fram, t o m leva tämligen gott bland allt det goda som livet, inte minst det av evangeliet påverkade livet, bjuder. Men när jag tappat fotfästet är det bara ett som håller, att jag förlitar mig  på Guds barmhärtighet.