Bibelstudium den 22 april 2026

5Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall vara konung och härska med vishet och skapa rätt och rättfärdighet i landet. 6Under hans tid skall Juda vara skyddat och Israel leva i trygghet. Jer 23:5 f 

När upplösningen var närmast nog ett faktum uppträdde profeten Jeremia. Dennes domsord och profetior föregrep det till synes oundvikliga, att det av Gud utvalda folket skulle omvandlas till ett lydrike. Utvalt var i stället Babylon, det nya världsväldet. Kring Babylon skulle allt kretsa. Åtminstone pekade allt på att det skulle bli så.

Och Jeremia förklarade varför. De utvalda hade svikit sina ideal och själva skapat det de mest av allt ville undvika, det egna folkets upplösning.

Men Jeremia hade  också mer att säga. Han profeterade om en tid då Guds förbund med Israel, Guds utvalda folk skulle återupprättas. Han profeterade om en furste av Davids släkt som skulle ge dem tillbaka det företräde de var skapade för. När det sker skall ”Juda vara tryggat och Israel leva i trygghet. 

Så långt blev det som det står. Jeremias profetia kan närmast läsas som en verklighetsbeskrivning i profetians form. Om inte för löftet om att Juda skulle vara skyddat och Israel åtnjuta trygghet.

Så blev det nämligen inte. Världshistorien känner inte till vare sig ett skyddat Juda eller ett tryggat Israel.

Verkligheten sprängde nämligen profetian. Den som uppfyllde löftet skyddade inte enbart Juda och tryggade inte enbart Israel. Han blev i stället hela världens frälsare. Dennes namn var Jesus Kristus.

Men sprängde verkligheten därmed tanken på utväljelsen?De flesta kristna tycks tro det och har därför luckrat upp talet om Israel som det utvalda folket. Av de utvalda har blivit alla.

Men därmed har vi gjort oss urarva. Nog måste även tanken på Guds utväljelse ha hemortsrätt bland oss som läser in Jesus Kristus i Jeremias profetia om den framtida härskaren.

Utväljelsetanken är i själva verket ovärderlig i en verklighet där vissa äger vad andra inte har. Dess uppgift är att skapa utrymme för alla i en värld där  det annars lätt blir så  att utvaldheten skapar privilegier för vissa och förtryck för andra.

Och vad Israels utväljelse beträffar skall den bejakas, bara så att utvaldheten rätt förstådd inte i första hand skall ses som ett privilegium , utan som en uppgift.

Detta även när vi talar om det nuvarande Israel. När Guds utvalde  råder över de utvalda blir det ett himmelrike att heta arab och bo inom de gränser som i Guds ord är Israels intresseområden.

Detta om utvaldheten blir det den är menad att vara, ett uppdrag inte ett privilegium.