10 jan -13

Ingrid Gustafsson, jag och Jan Svensson startade för ett antal år sen i fri anslutning till Mikaels församling i Örebro en böne- och gudstjänstgrupp i Vivalla på onsdagar.  Den lever fortfarande. Numera är knytningen till Mikaels församling starkare än nånsin. Församlingen svarar både för arrangemangen kring Öppet hus och för mässan. Det avslutande mycket korta bibelstudiet och den avslutande förbönen svarar dock jag för.

Det är inget märkvärdigt med det hela. En liten grupp, vi var i går 17 personer, träffas i all anspråkslöshet. Gruppens storlek växlar, men sammanfattande kan sägas att vi är ett antal personer, som svårligen kan status– eller prestigebestämmas. Det är alltså inget svårt att komma in i gruppen. Gruppen har tydliga drag av församling. Deltagande tar, när de blivit varma i kläderna, alldeles tydligt ansvar för varandra och bryr sig. Och det är sannerligen inte bara den som anses ”vara stark” som bryr sig om den svage. Jag tycker det oftare är tvärtom.

Det växlar med sammanhållningen. Det kan lätt bli fnurror på tråden. Men oftast håller vi ihop. Religiöst spretar det verkligen. De korta bibelstudier, 5 till 10 minuter långa, som jag leder, har till syfte att om möjligt skapa gemensamma förutsättningar.

Bibeln är svårläst av en mängd skäl. För mig är det en prioritet av första ordningen att skapa rimliga tolkningsnycklar så att folk i allmänhet skall kunna läsa den med behållning. Därav mina bibelstudier.

Jag brukar ta en av Evangeliebokens texter för veckan och sen försöka ta ett grepp på den texten. Syftet är alltid att få ut något principiellt som kan göra bibeln mer hanterlig.

I går den 9 januari tog jag upp en text från Gamla testamentet, Jesaja 49:5 f.

Så här lät det:

Gamla testamentet förutsätter Nya testamentet och Nya testamentet förutsätter Gamla testamentet. Gamla testamentet behöver Nya testamentet för att etiskt/religiöst hålla måttet och Nya testamentet det Gamla för sammanhangets skull.

Gamla testamentet vilar på att Gud utvalt ett speciellt folk, Israel, och givit detta folk speciella löften. Denna utvaldhet är genomgående i hela Gamla testamentet och fortsätter in i Nya testamentet.

Men hur skall utvaldhet hanteras så att den inte förvandlas till något mindervärdigt. I Jesaja 49 visas hur. Det utvalda folket, Israel, skall leva så att hela världen upptäcker att alla folk får en Gud att älska och ära. Utvaldheten syftar alltså inte till egna privilegier utan är en resurs att användas för allas bästa.

Vi kristna säger att inte enbart Israel är Guds utvalde tjänare, utan att denna Israels utvaldhet sammanfattas i Jesus Kristus. Han är i personifierad form Guds utvalde tjänare. Och i honom blir det solklart att utvaldheten inte syftar till självförhärligande.

Israel, Guds utvalde tjänare, blir därför för oss kristna på ett slutgiltigt sätt tydlig i Jesus Kristus.

Sen finns det också något för oss kristna som heter ”Jesus i mig”. Det betyder att jag som kristen skall föra utvaldheten vidare; utvaldhet modell Jesus.

Här kan man pröva sin tro. Resulterar min Jesustro i  ö vilja att dela med mig av egna privilegier och företräden , är jag på rätt väg. Värnar jag om min egen förträfflighet och särart är jag  på fel väg, om jag så har de ljuvligaste känslor av Andens närvaro i mitt inre.

Jesaja 49 5 f  Nu har Herren talat,han som skapade mig till sin tjänare redan i moderlivet,för att jag skulle föra Jakob tillbaka och låta Israel samlas hos honom.Så skulle jag vinna ära inför Herren och min Gud vara min styrka. Han säger: Det är inte nog att du är min tjäanre, som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka Israels överlevande, jag skall göra dig till ett ljus för andra folk, för att min räddning skall nå över hela jorden.