Bibelstudium i Vivalla den 27 febr 13

7Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria. 8Han skall befria Israel från alla synder. (Den fristående avslutningen på psalm 130 i Psaltaren)

Vetande är något fast, fungerande och tillförlitligt. Tro däremot är liktydigt med hopp. Tron rör sig, sträcker sig mot något, den är aldrig framme.

All mänsklig existens förutsätter att vi både vet och tror. Annars ramlar det mänskliga bygget samman.

Växande vetande skiljer inte oss människor åt. Snarare tvärtom! Det gör däremot regelmässigt tron. Detta därför att människor hoppas på så motsägande saker. Det gäller alltså att vara speciellt observant på sin tro.

Så långt allmänna konstateranden. Nu till bibelstudiet.

”Israel” uppmanas att hoppas på Herren, läste vi. ”Israel” det är inte bara dåtidens israeliter utan alla som sträcker sig mot Gud. Det har Jesus lärt oss. Det som gör oss kristna speciella är alltså att vi som kristna förmodas hoppas på Herren, d v s tro på Herren.

Vad är det då vi hoppas på?  Två ting, det första att det hos Herren skall finnas ”nåd”, det andra är att Herren skänker ”befrielse”.

Nåd vad är då det? Nåd som ordet skall förstås i sitt gammaltestamentliga sammanhang är något fast, fungerande och tillförlitligt. Det står för att vara innesluten i och omsluten av gudomlig välvilja och trygghet, en trygghet som smittar av sig. Det är därför det alltid är skönt att befinna sig nära människor som lever i nåden. Barn märker det särskilt tydligt.

Med befrielse är det annorlunda. ”Befrielsen” är alltid på gång, den är aldrig framme. När befrielsen har tappat farten är den inte längre befrielse. Befrielsens sporre och pådrivare är tron och hoppet.

Vad är det då människan skall befrias från?  Från alla synder, står det. Det betyder från allt  som river ner den  grundläggande trygghet som den gudomliga nåden innebär.

Avslutningsvis några personliga ord.

Hur min egen befrielse från mina synder skall gå till förstår jag inte till fullo. Jag vet ju inte ens alltid att skilja synd från rätt. Men jag ger inte upp. Därtill har den gudomliga nåden gett mig alltför mycket.

(nåd är en översättning av det hebreiska  ”chaesed”  som betyder ungefär det jag ovan angett)