Bibelstudium i Vivalla den 24 april 13

Bibelstudium i Vivalla den 24 april 13

12Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. 13Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. 14Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma. 15Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. 16Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud. Hebreerbrevet 13:12–16

Jag läser Nya testamentet som förkunnelse om Jesus. Denna förkunnelse är i första hand riktad till sin tids människor, inte till mig här och nu. Mycket som står i Bibeln känns därför främmande. Inte undra på; det som var självklart då är det sällan idag.

För att lyckas i min bibelläsning måste jag därför tränga mig igenom textens dåtida föreställningsvärld och se om det finns något allmängiltigt där innanför. För det mesta lyckas jag i mitt uppsåt. Jag finner något som stärker min inre tillit och därigenom mitt sätt att tänka och leva.

Vad är det då i Bibeln med denna underbara förmåga? För mig är svaret självklart, Jesu självutgivande liv som ändade i död och uppståndelse.

Detta självutgivande liv har en märklig inverkan på mig. Den formar min inre tillit och med det min livshållning, mina prioriteringar, t o m mina drömmar.

Tänk om du inte hittar Jesu självutgivande i de texter du läser, kanske du frågar. Vad gör du då? Mitt personliga svar lyder; hoppar över dem. Observera; jag dömer inte ut de för mig främmande bibelorden. Andra kan ju se det jag inte upptäckt. Först när en bibelutsaga uppenbarligen strider mot det jag kallar evangeliet är jag hårdhänt mot den. Jag formar om den så att den harmonierar med Jesu självutgivande liv. Det gjorde för den delen också Jesus när han läste sin bibel. Hela hans liv kan ses som en nytolkning av sin tids heliga skrifter.

När man läser Hebreerbrevet gäller det verkligen att gräva för att komma åt det för oss väsentliga. I dagens text från detta brev är det ovanligt enkelt att komma igenom den gammaltestamentliga föreställningsvärlden och dåtidens markörer för utstötthet, till det för oss bärande.

Solklart är att texten förkunnar att den kristna trons plats inte är i de fina salongerna utan bland lidande och smädade människor. Vidare att en livshållning påverkad av Jesus, föder inre jubel och lovsång till Gud. Har du svårt med dessa bibliskt färgade termer, duger det lika bra att tala om en inre känsla av att vara på väg åt rätt håll. Och rätt håll är inriktningen mot himlen. ”Den stad som skall komma” kan inte betyda något annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s