Bibelstudium i Vivalla den 17 april 13

23Jag skall ge dem en enda herde, min tjänare David, och han skall valla dem. Han skall valla dem, han skall vara deras herde. 24Jag, Herren, skall vara deras Gud, och min tjänare David skall vara deras furste. Jag, Herren, har talat. Profeten Hesekiel 34:23 f

Åtskilliga gånger har jag tappat tråden när jag studerat Hesekiels bok i Gamla testamentet. Jag har helt enkelt inte förstått vad det hela handlar om och därför gett upp.  Men den här citerade profetian om herden står för mig i desto klarare ljus. Herden är naturligtvis Jesus. Och vad denne herde/Jesus skall göra är också klart. Han skall upprätta ett fredsrike och jorden skall bli lik Edens lustgård före fallet. (Hes 34:25–31)

Nog finns det komplikationer även i den förståelsen. Framför allt på grund av att löftet ännu inte uppfyllts. Vi har ännu inte upptäckt något fredsrike på vår jord. Därför är det med den här profetian som med så många andra; vi får se framåt i aktiv väntan. Vår uppgift är att bereda väg för det som skall komma. Och vi får tro att Jesus är med oss i vår kamp för bättre tider.

Många av oss som bekänner oss vara kristna, resonerar ungefär som jag här. Men det gäller förmodligen inte dig som distanserat dig från ”tron”. Du frågar förmodligen; hur beter du dig egentligen för att kunna ge Jesus denna centrala ställning?

I korthet så här:

Människan är alltings mått i den kultur som är vår. Själv har jag, om än först i mogen ålder, anslutit mig till den tanken. Bara så att jag låtit det mänskliga ”urmått”, som ingen talar öppet om men alla förutsätter, konkretiseras i människan Jesus.

För mig framstår Jesus som en man som nådde djupt in i det genuint mänskliga, samtidigt som han i sina möten med människor aktualiserade Gud. Och det som griper mig är människan Jesus och mer än annat hans korslidande.

Jesu frälsningsverk kan jag sammanfatta i följande korta bekännelse:

Jag tror på  Jesus Kristus som i sitt liv förverkligade det sant mänskliga och som i sitt  förhärligande på korset sprängde det mänskligas ramar.

Alla människor måste nu och då ta sina ”trossprång”, så också jag. Läs mitt bibelstudium idag som ett vittnesbörd om att jag tar mitt avgörande språng vid anblicken av Jesu kors. Bibelns vittnesbörd om Jesu underbara födelse, om underverk och mirakler berör mig förvisso. Mer ändå Jesu mänsklighet och framför allt dramat vid hans kors.