Bibelstudium Vivalla den 8 maj 13

9(Jesus sade:) så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. 10Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. 11Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer. 12Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 13Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Matteus 6:9–13

Scenen med tvivlaren kontra den troende har upprepats inför mina ögon, jag vet inte hur många gånger. Tvivlaren ställer alltid en och samma fråga; hur tro på en god och allsmäktig Gud i denna kaotiska värld med så mycken ondska? På den utmaningen träder den troende undantagslöst upp till Guds försvar. Det är som om det var nödvändigt att försvara Gud.

Lika entydigt är det inte inom bibelns ramar. Ett annat sätt att gripa sig an frågan om Guds godhet kontra hans allmakt har jag upptäckt i Psaltaren och märkligt nog framför allt i den bön Jesus lärde sina lärjungar, ”Fader vår” (Vår fader)

För att se det behöver vi släppa taget om den gamla översättningen av Fader vår. Dels skapar språket svårigheter; vad betyder egentligen ”helgat vare” och ”tillkomme”, formuleringar som förmodligen var mer genomskinliga på 1600–talet än idag. Dels skymmer vanan sikten. Har man upprepat bestämda ord ett visst antal gånger, tänker man inte så mycket på innehållet. Det blir mer ramsa än innebörd.

I stället skall vi använda den nya översättningen (se ovan) Det gäller att passa på innan även den nya översättningen förvandlats till ramsa. Särskilt de första bönepunkterna är avgörande.

Där står; låt ditt namn bli helgat, låt ditt rike komma, låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Det betyder att Jesus lär oss be Gud att se till

att hans namn hålls högt och inte som nu trampas på,

att hans rike skall förverkligas här och nu så att vi slipper ondska och elände

att hans vilja skall ske, så att det en gång för alla blir klart vad som är rätt och som är fel

Allt på grund av att det är kaotiskt på vår jord och att världen inget högre behöver än att Gud griper in.

Jesus försvarar alltså inte Gud, han vädjar om ingripande.

Vad svarade då Gud? Han lät Jesus gå lidandets väg. Jesus ”blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas” (Jesaja 53) Vi som kallar oss kristna är kallade att följa efter på den vägen. Men vi har alltså tillåtelse från högsta ort att be om ändrade förhållanden.