Bibelstudium Vivalla 18 sept 13

Bibelstudium Vivalla den 18 september 2013

Livet är en gåva, ingen rättighet. Jag förfogar inte över livet. Livet är något jag förvaltar, inte något jag äger.

Tänker du så får det konsekvenser. Det skulle inte förvåna mig om du får svårt att säga, ”skaffa barn”. Du talar hellre om att ”få barn”. Varken vänner, barn eller livskamrater skaffar du. Både det ena och det andra är du tacksam för att du fått. I den andra ändan inser du att livet inte bara är att få. Du tvingas ibland ge tillbaka det som du har kärt. I slutändan tas själva livet ifrån dig.

Få och ge tillbaka, till vem? Till Gud, eller vad man nu vill kalla det för oss obegripliga som både ger och tar tillbaka.

Men det eviga livet då? Finns det så är det en gåva, ingen rättighet, en gåva från den allsmäktige som bevarar det som en gång varit, men som nu ingenting är.

Ytterst är det jag hittills skrivit ett självvittnesbörd. Det är så här jag själv tänker, det är hit min tro har lett mig. Naturligtvis finns det mer att säga om denna tro som får mig att vara den jag är och sträcka mig mot det jag hoppas på.

Den som följt mina bibelstudier kan kanske undra varför jag tycks undvika att beröra Jesu underverk. Man behöver ju inte mer än slå upp i något av våra evangelier förrän ett sådant under återberättas. För att inte tala om hur det är i den kristna folktron där det går tretton under på dussinet. Detta av den enkla anledningen att återberättande av mirakler verkade trosstärkande. Som bekant har det för många blivit tvärtom i dag.

Den här veckan i kyrkoåret är följande underberättelse aktuell.

1Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. 13När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: ”Gråt inte.” 14Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” 15Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. 16De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: ”En stor profet har uppstått bland oss” och: ”Gud har besökt sitt folk.” 17Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring. Lukas evangelium 7:11-17

Det här undret tar jag personligen med tacksamhet till mig. Det leder åt rätt håll. Jesu medmänsklighet kommer i centrum och Gud får äran. Det stärker min tro på en Gud som både ger och tar tillbaka, och som i slutändan bevarar.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s