Bibelstudium i Vivalla den 20 nov 13

 5Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet? 6Jag hoppas ni skall inse att jag för min del har bestått det… Just det ber jag om, att ni skall bli alltmer felfria. 2 Korintierbrevet kapitel 13 versarna 5,6 och 9 b.

Utdraget ovan har jag hämtat från slutet av Paulus andra brev till korintierna. När Paulus skriver sitt brev är läget prekärt. Utvecklingen i församlingen faller inte Paulus i smaken. Utvecklingen går inte i Paulus riktning och hans egen auktoritet är försvagad. I det läget staplar inte Paulus absoluta sanningar på rad. Han argumenterar och bevekar, men bakom argumenten kan man också finna vad Paulus ytterst står för.

Här nöjer jag mig med att kommentera två saker i den anförda bibeltexten; hur Paulus ser på tron och vad han menar när han önskar att korintierna skall bli alltmera felfria.

Först min egen syn på tro i allmänhet. För mig är tro i den ena eller andra formen en nödvändighet. Tron inspirerar till handling, utan tro ingen handling, inget liv. Om tro i den meningen yttrar sig inte Paulus. Han inskränker sig till att tala om tro i speciell mening. Tro är för honom tro på Kristus. Och tro på Jesus Kristus innebär att Kristus finns hos den troende. Det betyder att den troende i sitt liv räknar med Kristus, försöker fördjupa sig i vad Jesus Kristus stod för, bemödar sig om att försöka förstå vad som var själva ”poängen” med hans liv. I slutändan att den troende tar hänsyn till vad han/hon vet om Jesus och sen på avgörande punkter och av inre övertygelse låter sig påverkas av denna sin tro. Ja t o m låter sig styras av den. Så tror jag att Paulus menar och i det stycket är jag fullkomligt överens med Paulus.

När Paulus däremot tycks tro att det är möjligt att bli mer eller mindre ”felfri”, blir jag mer tveksam. Nog vet jag med Paulus att linjen är rak mellan tro och handling, så att den som tror på Kristus också blir i någon mening kristuslik. Men att tala om att bli felfri är väl magstarkt för mig.

Varenda morgon får jag vittnesbörd om det omöjliga i detta. När jag  vid sextiden på morgnarna tar på mig hörlurarna, trycker på P1 i min bärbara radio och sen tar en timslång vandring genom Vivallaskogen lär jag mig att veta bättre. Jag peppras med skildringar om ofullkomligheter som borde rättas till och jag inser att om så världen var fylld med hängivna kristna, skulle ofullkomligheterna ändå bestå.

Så ”felfri” är fel ord för mig. Katártisis som det heter i grundtexten kan visserligen även översättas på annat sätt. Kanske förväntar sig Paulus inte mer än att korintierna skall bli så bra som man kan förvänta sig av en kristen, men sen använder ett uttryck som kan missuppfattas. Vad vet jag. Jag undrar förstås hur Paulus uttryckt sig om han som jag varje morgon mellan sex och sju lyssnat på P1 i Sveriges Radio.