Bibelstudium i Vivalla den 11 juni 14

(Se även nytt inlägg  ”Med mina glasögon”)

Alla sätter sitt hopp till dig, du skall ge dem föda i rätt tid. Du ger dem, och de tar emot,du öppnar din hand, och de äter sig mätta. Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, och de dör och blir åter till mull. Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny. (Psaltaren, psalm 104 versarna 27–30)

Märker ni hur sant detta vittnesbörd känns? Sant inte enbart för oss som intresserar oss för bibeln. Det väcker anklang också hos andra. En enda liten manipulation i texten och vips är alla med på noterna.

Du i texten står naturligtvis för Gud, men en sekulariserad nordbo säger hellre naturen. Det är naturen, inte Gud som öppnar sin hand och ger oss mat för dagen. Det är i naturen liv skapas och jorden görs ny. Det är också naturen som tar ifrån oss vår ande ”och vi dör och blir åter till mull.”

Ja, varför inte. För mig står inte Gud i motsatsställning till den natur som både ger och tar och är förutsättningen för allt liv.

Min upptäckt att psalmversarna ovan kan reciteras och sjungas även av dem som i övrigt vänt bibel och kyrka ryggen fick mig att tänka nytt. Tänka nytt om sekulariseringen.

Jag har frågat mig om sekulariseringens signum inte är ett nej till en antropomorf (människoliknande) gudsbild och en föreställning om världen där Gud uppfattas styra lik en forntida kejsare? Däremot inte ett nej till tillvarons ”du”. Här har visserligen opponenterna mot traditionell gudstro valt att uttrycka sig otydligt. Duet i tillvaron döljer de bakom beteckningarna ”naturen”, ”big bang”, ”evolutionen” eller annat liknande.

Själv intresserar mig speciellt hur”troende” på den kanten markerar sin tro. De mest radikala bland dem, motsvarigheten till den traditionella trons ”livetsordare”, blir ofta veganer. Dessa veganer uppfattar sin ekologiska mathållning som en trosbekännelse. De som går längst bär inte läderskor , använder ogärna bil och sätter en ära i att på så många punkter som möjligt bli självförsörjande. Att de bara köper svenskt, behöver jag kanske inte tillägga.

Kontrasten till oss som tror på traditionellt sätt är stor. Nog försöker också vi leva i enlighet med moder jords befallningar. Men våra försök är lama i jämförelse med naturdyrkarnas stränga livshållning. Vi sticker ut genom att gå i kyrkan. Det är allt.

Ändå kan jag inte överge min traditionella tro på Gud, Jesus och Anden. Den må, som den historiska religion den är, bygga på subjektiv grund. Men att få mig att grundläggande tolka tillvaron utifrån något annat än Jesus, går inte.

När denne Jesus befattar sig med psalmorden ovan föreställer jag mig att han bugar och håller med. Nog är också för honom Gud den som ger och tar, den som skapar liv och utsläcker liv. Men Jesus nöjer sig inte med psalmistens bekännelse. Han har tillägg att göra. Tillägg som handlar om en personlig Gud, om försoning, upprättelse och evigt liv.