(Se även ”Med mina glasögon. 30 Värderingar och tro)

Bibelstudium i Vivalla den 1 okt 14

Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Han glömmer aldrig det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed. ( 5 Moseboken kapitel 4 versarna 29-31)

Där står det. Där skall du söka Herren. Man behöver inte vara professor för att förstå att detta där avser författarens samtid, d v s den tid då texten ovan skrevs. Femte Moseboken är nämligen en efterskrift, lagd i Mose mun, men egentligen tillkommen långt senare. Så är det för den delen med många religiösa urkunder. De är efterskrifter och som sådana speglar de inte minst den tid under vilken de är tillkomna.

Textens samtid kännetecknades av upplösning. Folket var splittrat och religionen urartad och primitiv. Under de omständigheterna gällde det att ”vända tillbaka till Herren”, som budskapet lyder.

Man kan fråga sig varför jag inte enbart här utan ständigt läser mellan raderna. Varför nöjer jag mig inte med att godta fiktionen att Mose skrev 5 Moseboken. Orsakerna är många, f a kanske respekt för uppenbar sanning. Till denna sanning hör också att kristen tro, inklusive bibeltro, tycks ha gjort sitt i vårt upplysta samhälle. Bibeltexterna, ordagrant lästa, uppfattas som sagor med det fatala resultatet att ingen längre lyssnar ens på sådant som det är värt att lyssna på. Kort sagt; den förmenta bibeltroheten har fått bibeln att tiga.

Mot den bakgrunden tror jag att vi som bekänner oss som kristna måste börja om från början. Det betyder för min del bland annat att också redovisa vad jag uppfattar som uppenbar sanning i min bibelundervisning. Först därefter sätter jag in den för alla, inklusive mig själv, nödvändiga trosutmaningen. Det må vara att få lyssnar. Ändå ser jag ingen annan väg för den kristna trons renässans.

För mig är det nu som det var då; religionen är mestadels urartad och primitiv. Detta mest på grund av att så få längre bryr sig. När ingen bryr sig sjunker standarden. Det har gått så långt att de flesta står frågande t o m inför trons nödvändighet. Som om det går att leva utan tro, d vs utan tron som styrmedel för sitt handlande. Frågan gäller ju inte om vi tror utan vad vi tror på.

Trons budskap i texten ovan lyder; tro, tro på en barmhärtig Gud som inte överger dig eller låter dig gå under. Förbundet med Gud gäller fortfarande.

En fördjupad insikt i Jesu livsverk är för mig förutsättningen för att kunna ta detta till mig. Dessutom; Jesu livsverk måste prövas utifrån Jesu intentioner, d v s utifrån hans sätt att nalkas Gud och de människor han mötte under sin livsvandring. Ur denna prövning har för min del den tron växt fram att Jesu intentioner gick vidare i allt han sade och gjorde och sen lever vidare efter honom.

Även jag tar alltså det så kallade ”trossprånget”, men det skulle aldrig falla mig in att göra det på det jag uppfattar vara fel ställe. I det här fallet leder det ingen vart att blunda för den uppenbara sanningen att 5 Moseboken är en efterskrift.