(Se även ”mina glasögon” Alla människors lika värde)

Bibelstudium i Vivalla den 24 sept 14

Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda. (Romarbrevet kapitel 12 versarna 19 ff)

(Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. (Evangelium enligt Matteus kapitel 5 versarna 43 f))

Texten ovan lade en präst ut dagen efter valet. Jag var en av dem som lyssnade. Ställ er inte frågande till Paulus tal om Guds vrede, sade han bland annat. Guds vrede är ju kärlek. Av det följde, fast prästen inte uttryckligen påstod det, att det inte heller är något etiskt problem med att samla glödande kol på ovännens huvud. Paulus skriver nämligen att man gör just det när man är god mot sin fiende.

Tala om att mörka! Inte ett uns bättre än alla dimridåer jag tvingats forcera under de senaste månadernas politiska propaganda.

Vad är då alternativet? Att sakligt försöka klargöra varför Paulus sade som han gjorde i sin förmaning till de kristna i Rom. Mitt försök lyder så här.

Till dels hade Paulus fått tanken på kärleken till fienden från Jesus. Att vi skall älska våra fiender, uppmanar Jesus uttryckligen i Bergspredikan (Matt 5:43 f se ovan) , något som motiveras med att Gud låter sin sol gå upp över både goda och onda. Jesu ord måste tas som en beskrivning av fullkomlig kärlek.

Men det fanns också gammaltestamentliga bibelord i Paulus huvud. Från Femte Moseboken hade ett ord om Guds hämnd och hans vrede fastnat. Och från Ordpråksboken några versar om godheten som ledde till att den gode samlade glödande kol på fiendens huvud.

Sen kombinerade Paulus Jesu ord om fiendekärlek med sina gammaltestamentliga motsvarigheter. Resultatet blev sådant att det sätter myror i huvudet på oss. Är det etiskt riktigt att placera glödande kol på sin fiendes huvud?

För att komma till rätta med Paulus och göra honom uppbygglig satsar jag på inledningsorden: Ta inte rätten i egna händer. Detta sagt till den kristna minoriteten i Rom, men orden står sig fortfarande. Vi som idag praktiserar kristen tro skall inte ta rätten i egna händer. Vi skall inte ständigt kämpa för vår sak ens när vi blir orättvist behandlade. Vi skall lita på Guds hjälp utan att tänka ont om vår motpart, detta även när motparten skadar oss. Bland annat samlar vi då glödande kol på våra våra motståndares huvuden.

Vad nu det skall vara bra för? Kan nyttan möjligen vara den att omgivningen märker var hon skall söka för att finna. Det blir åtminstone uppenbart att hon inte skall söka sig till dem som har glödande kol över sina huvuden.