Bibelstudium i Vivalla den 15 okt 15

(Se även ”Med mina glasögon, 32 Ateister i regeringen)

Bibelstudium i Vivalla den 15 okt 14

Förunderligt svarar du oss och ger seger, Gud, du som räddar oss, du tillflykt för hela jorden och de fjärran haven, 7du som reste bergen med din styrka, rustad med kraft, 8du som stillade havets brus, vågornas brus och folkens larm! 9De som bor vid jordens ändar står häpna inför dina mäktiga gärningar, öster och väster fyller du med jubel. (Psaltaren 65 versarna 6 till 9)

Det borde inte vara svårt att jubla över en Gud som räddar och befriar. Det borde inte ta emot att prisa Gud i tacksamhet och vördnad för nåden att få leva i denna fantastiska värld som är vår. Ändå inte ett ord i den riktningen av den tillträdande regeringen, inte av den avgående heller för den delen.

Varför? Därför att vi lever i ett land där vi vant oss vid att ifrågasätta. Vi ifrågasätter om det verkligen finns någon Gud, när allt inte går efter beräkningarna. Inte alla blir ju räddade och befriade, inte alla får uppleva att Gud ”stillar havets brus”. Tvärtom kan havsvågor dränka och förtära. Resultatet blir att många hellre talar om slumpen än om Gud. Men det ena borde ju inte utesluta det andra. Katastrofen utesluter inte undret.

Trots allt är nog inte vår vana att ifrågasätta den enda orsaken till varför vi är ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Enkelspårigheten har också haft sin betydelse.

Gud skall gå på ett enda spår tycker vi. Gör Gud inte det finns han inte. Om inte Jesus nu som på bibelns tid gör under, kan vi inte tro. Om inte allt och alla och i alla sammanhang får leva i lycka kan vi inte räkna med Gud.

Det är visserligen tillåtet att tro på Gud. Det är en privatsak, men någon styrande funktion i vårt samhälle tillåts inte gudstron äga.

Men, genmäler jag, nu är en gång för alla Gud ingenting vi kan binda upp i en enda formel. Gud är större än så.

Jag själv studerar en väckelseman, Emil Gustafson. Denne var plågad av sjukdom under hela sitt vuxna liv. Han dog år 1900, 39 år gammal. Emil Gustafson fick erfara att hans gudstro fick liv just i motgång och sjukdom. Detta främst på grund av att sjukdomen tvingade honom att överge gamla förankringar. Detta ledde honom till odelad gudshängivenhet, vilken i sin tur gav honom nya aspekter på liv och evighet. Det finns andra mindre extrema exempel, varav Dag Hammarskjöld är ett. Vem trodde att FN:s generalsekreterare var en gudsman förrän hans ”Vägmärken” offentliggjordes efter hans död. Och inte var Hammarskjöld någon framgångsteolog. Tvärtom!

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s