(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon 2”, 16 17 Familjen, välfärdssamhällets föregångare)

Bibelstudium i Vivalla den 19 april 2017

 1Kom, låt oss vända tillbaka till Herren! Han rev, och han skall läka oss, han slog, och han skall förbinda oss. 2Han ger oss liv efter två dagar, på den tredje reser han oss upp, så att vi får leva inför honom. 3Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren. Så visst som gryningen skall han träda fram, han skall komma till oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden. (Profeten Hosea kapitel 6)

Gud är oundviklig, inte namnet men verkligheten bakom namnet. Verkligheten tvingar fram bekännelsen; tillvaron måste ha en givare, våra liv en yttersta grund.

Föreställningarna om Gud växlar. Till och med inom bibelns pärmar skiljer sig teckningen av Gud åt.

I våra kyrkor identifieras Gud med Jesus. Det var Gud som steg ner till jorden i Jesu gestalt. Gud blev ett barn. Alla vi kyrkobesökare har hört detta tal inte en gång utan många.

För att få reda i våra tankar om Gud har vi ställt upp djävulen som en Guds motpol. Livets kamp är en kamp för Gud och mot djävulen.

Både det ena och det andra talet har skäl för sig. Både Guds människoblivande och kampen mot djävulen återfinner vi i bibeln.

Men där finns också annat. I dag står profeten Hosea för detta andra. För profeten är Gud en Gud som både river oss och läker oss. Gud både slår och förbinder.

Vilka oss? Ursprungligen Efraim, en stam i Israel, men också oss som förbundit våra liv med Jesus och med bibelns Gud. Dessutom är orden generella. Det är inte bara judar och kristna som Gud river och läker, slår och förbinder. Det gäller oss alla.

Livet innebär nämligen både slag och läkedom, både sjukdom och hälsa, både framgång och motgång, både smärta och befrielse.

Mycket av det svåra kan undvikas genom sunt liv och goda vanor, genom ett gott samhälle och god omvårdnad. Åtminstone kan många av oss skjuta fram det onda. Men det svåra låter sig aldrig slutgiltigt övervinnas.

Det oförklarliga lidandet är ända in i märgen oförklarligt inte bara för mig utan för alla. Min granne dog i sina bästa år och vad jag vet hade hon inget ont gjort. Gud både rev och slog, om jag tillåts använda Hoseas ord och jag vet inte varför.

Profeten Hosea ger oss denna bild av Gud och en människa med öppet hjärta kan inte förneka sanningen i hans ord om att Gud både river och läker, både slår och förbinder.

Men därmed är trots allt inte det speciella i Hoseas ord uppmärksammat. Orden om att Gud ger liv efter två eller tre dagar, att Gud reser oss upp på den tredje dagen är det alldeles speciella i Hoseas profetia.

Kyrkan och jag med kyrkan har läst in Jesus i Hoseas ord. Kyrkan har inkluderat Jesus i såväl Guds nedbrytande som hans uppbyggande verk. Hans ord om att resas upp efter tre dagar är för oss en profetia om Jesu uppståndelse på den tredje dagen.

Mitt livs signum är mitt förbund med Jesus. Och som en Jesu lärjunge läser jag in mitt livs olycka och lycka i Jesu livsöde. Dennes död och uppståndelse är också min död och uppståndelse.

Jag tror alltså inte att jag som kristen skall bli friad från allt ont och svårt, men jag tror att mitt liv är fogat till Jesu död och uppståndelse.

Ta detta som min trosbekännelse.