(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon 2” 15 17 Välfärdssamhället som motkraft)

Bibelstudium i Vivalla den 12 april 2017

5Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. 6Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud 7utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa 8gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. 9Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, 10för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, 11och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära. (Paulus brev till filipperna kap 2 v 5-11)

Jesus som motkraft

Följande är ett utdrag ur ”Med mina glasögon 2”, 15 17 Välfärdssamhället som motkraft, publicerad på min hemsida samtidigt som detta bibelstudium.

Präster blir vi inte av med. Skyfflar vi undan vissa, kommer andra i deras ställe. I dag heter prästerna författare, psykologer, politiker och intellektuella. Att de inte med gemensamma krafter drar åt samma håll känner alla till… Ändå måste sägas att förvånansvärt stor enighet råder. Har vi någonsin varit lika eniga som idag?! Det är som stavade vi alla på samma bekännelse. Vi bekänner oss till människors lika värde, till frihet, jämlikhet och broderskap. Vi tror på jämställdhet mellan könen, på demokrati, på humanitet och omsorg som spränger gränser.

Där handlade det om välfärdssamhället, här om Jesus som motkraft. Jesus är nämligen inte kraften i vårt samhälle, han är motkraften. Så är det i dag och så har det alltid varit.
Motkraft, kan det stämma? Innebär inte Jesu inflytande förstärkning av de värden som nutidens idéledare förkunnar? De flesta kristna tycks mena det. Det finns de som anser att franska revolutionens motto ”Frihet, jämlikhet och broderskap” är Kristi evangelium i förnyad form.

Nog är nutidens humanism med rötter i sjuttonhundratalets omvälvningar i långa stycken samstämmig med essensen i Jesu budskap. I vissa avseenden t o m identisk med den.

Skillnaden består i att det ena budskapet är riktat utåt, det andra inåt. Åtminstone har det blivit så. Revolutionens motto riktades utåt och resultatet blev överväldigande. Det blev signalen till västerlandets demokratisering och humanisering. Samtidigt följde med budskapet biverkningar av fruktansvärt slag. Franska revolutionen ändade i mord och blodbad på oliktänkande. Ryska revolutionen i Stalins utrensningar och nutidens tillämpning har lett till framväxten av välfärdssamhällen med höga murar mot dem som befinner sig utanför.

Sådana följder är omöjliga för den som låter dagens text styra sitt liv. Paulus bekännelse till Jesus låter sig inte omvandlas till ett budskap gällande andra. Endera kommer orden att gälla mig, eller blir de meningslösa. Efterföljelse är den enda möjliga tolkningen av Paulus bekännelse till den Kristus som ödmjukade sig och gav sitt liv.

Alltför många av oss kristna har blott i ytlig mening tagit till oss Paulus ord. Det betyder låtit dem bli till kristna paroller. Alltför få har gjort efterföljelsens evangelium till sin livsväg.

Tänk om det hade blivit flera. Det hade massakrerat samhällsstrukturer, där den höge upphöjs och den låge trampas under fötterna. Det hade slagit sönder regelverk vid lönesättning och gjort feminismens krigsretorik onödig. Det hade förändrat samlevnadsmönster och gränsdragningar. Säg allt vad det hade inneburit.

Kristen tro av idag kan liknas vid en sovande björn. Den etiskt religiösa kapaciteten finns där men den kommer inte till användning. Först när björnen vaknar visar den sin kraft. Först kristen tro i tillämpning är något värd. Och vad den är värd, vet vi inte till fullo. Den har nämligen aldrig tillämpats fullt ut.