(Se även ”Med mina glasögon 3”, 27 18 För att visa på en fungerande sanning)

Bibelstudium i Vivalla den 4 juli 2018

21”Människa”, sade han, ”res dig upp! Jag vill tala med dig.”  2Medan han talade fylldes jag av en andekraft som reste mig upp. Och jag hörde den som talade till mig.  3”Människa”, sade han, ”jag sänder dig till israeliterna, de trotsiga som trotsar min vilja. Både de och deras fäder har varit upproriska mot mig till den dag som i dag är.  4/5Till dessa människor med fräck uppsyn och hårt hjärta sänder jag dig. De är ett motsträvigt folk, men vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’ De kommer att inse att en profet har varit hos dem.  6Människa! Var inte rädd för dem och bli inte skrämd av vad de säger, även om nässlor och törnen omger dig och du bor bland skorpioner. Bli inte skrämd av vad de säger och var inte rädd för dem. De är ju ett motsträvigt folk.  7Men vare sig de lyssnar eller inte skall du framföra mina ord till dem. De är ju ett motsträvigt folk.  8Människa! Lyssna till vad jag har att säga dig. Var inte motsträvig som detta motsträviga folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.”

9Jag såg en hand sträckas fram mot mig, och handen höll en bokrulle.  10Han rullade upp den, och jag såg att den var fullskriven på både framsidan och baksidan. Det som stod skrivet där var klagan, suckar och jämmer. 31”Människa”, sade han, ”ät det du ser här, ät denna rulle. Gå sedan och tala till israeliterna.”  2Jag öppnade munnen, och han gav mig rullen att äta.  3”Människa”, sade han, ”svälj denna rulle som jag räcker dig och fyll din mage med den.” Jag åt den, och den smakade sött som honung. (Profeten Hesekiel kapitlet 2 och början på kapitel 3)

Det är Hesekiels kallelse som här skildras, profeten som tillsammans med de ledande i samhället deporterades till Babylon på 500-talet före Kristus. Dennes märkliga profetior återfinns i huvudsak i kapitlen 1 till 24 i Hesekiels bok. Innehållet i dessa skall vi inte här fördjupa oss i. Jag behöver bara säga en sak; inte är de lättbegripliga. Själv måste jag ta till kommentarhjälp för att riktigt komma åt innebörden.

En sak är dock säker; Hesekiel visste vad han skulle säga. Det lär oss de märkliga orden om bokrullen som Hesekiel uppmanades äta upp, en bokrulle som innehöll ”klagan, suckar och jämmer”. Det var således klagan, suckan och jämmer Hesekiel skulle förmedla till sitt folk i deras desperata situation (den babyloniska fångenskapen).

Men vad rör detta mig? Och hur skall jag ställa mig till Hesekiels profetord och symbolhandlingar? Jag föreslår fri anslutning. Anslutning, eftersom Hesekiel har sin plats i den bibel som var också Jesu bibel, frieftersom vår situation inte är Hesekiels. Det behöver dessutom betonas att mycket i bibelböckerna beror av läge och situation. Så det är inte bara att läsa som det står, man behöver också veta varför det står som det står. Därav skall vår anslutning vara fri.

Det finns dessutom mer att säga i denna fråga. Hesekiels inre var uppfyllt av bokrullens innehåll. Ta det för vad det är, ett sätt att symboliskt uttrycka att det profetiska budskapet inte var Hesekiels eget, utan var honom givet av den Högste. Motsvarigheten för oss kristna förefaller mig självklar. Bokrullen är hos oss ersatt av evangeliet om och utläggningen av Jesu liv.

En kristen profet, ja varje medveten kristen, är kallad att vara uppfylld av Kristus och utifrån detta profetera. Vad jag förstår är denna profetia av bestämt slag. En kristen profet speglar sig själv och sin samtid i Kristus och utifrån denna spegling ser hon på sig själv och sin samtid. Detta är vårt kristna kännemärke.

Men för att kristna, som är födda med normala känslor och normalt förstånd, skall kunna göra detta, förutsätts att vi som profeten Hesekiel har ätit upp bokrullen. Det betyder att vi skaffat oss ingående kännedom om Jesus och ingående reflekterat  över vilka konsekvenser ett kristet lärjungaskap innebär. Det blir, om jag själv skall vittna om detta, ett ständigt ätande av bokrullen för att vi skall kunna hålla oss i andlig form. Här duger inte att i förväg veta vad Jesu står för. En kristen, trofast sin Herre, är nämligen lika tvingad att ta hänsyn till omständigheterna någonsin den kristnes herre.