Bibelstudium i Vivalla den 27 juni 2018

Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte. 2Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd och gömde mig under sin skyddande hand, han gjorde mig till en vass pil, som han förvarade i sitt koger. 3Han sade till mig: Du är min tjänare, Israel, genom dig skall jag visa min härlighet. 4Jag tänkte: Förgäves har jag ansträngt mig, fruktlöst och fåfängt förött min kraft. Ändå skall Herren ge mig min rätt, min lön finns hos min Gud.(Profeten Jesaja kapitel 49 versarna 1 till 4)

Vem var det som blev kallad redan i moderlivet? Att profeten Jeremia blev det, vet vi (Jer 1:5). Men här? Läser vi innantill är det ”min tjänare Israel” som avses. Om denne tjänare Israel står i not till bibel 2000 att läsa att ingen inte riktigt vet vem denne tjänare var. Är det Israel som kollektiv som avses eller är det en enskild person? Bibelkommentatorerna tvekar. Dock är det tydligt att denne någon var kallad att bli ”ett skarpt svärd” och att han i sitt liv och sin förkunnelse skulle uppenbara Guds ”härlighet”. Detta mot mörk bakgrund; inget tycktes bli som denne ” tjänare Israel” tänkte. ”Fruktlöst och fåfängt” kämpade han på i förtröstan på att Gud ändå skulle segra. Denne ”tjänare Israel” levde nämligen i den svåraste av omständigheter, i fångenskap, i en hel befolknings fångenskap i landet Babel.

Jag skall inte säga mycket mer om denne okände ” Israels tjänare”, bara nämna att hans profetior tillhör bibelns märkligaste. Han profeterar om det ställföreträdande lidandet, om Guds förlåtande upprättelse av dem som ingen upprättelse synes vara värda.

Inte undra på att vi kristna ser Kristus bakom denne ”Israels tjänare”. För oss  blir tjänarens en av de viktigaste hjälpmedlen till förståelsen av Jesu livsverk, dessutom via Jesus en av nycklarna till vår egen självförståelse.

Jesus levde nämligen inte i ”splendid isolation”. Han framträdde inte som vår tids fixstjärnor. Dessa ter sig för oss som ouppnåeliga ideal som vi kan drömma om och låta oss förtrollas av, men som i grunden inte ändrar våra egna förutsättningar och möjligheter.

I stället var Jesus inkluderande. Han gav värde åt dem som inget värde ägde. Ytterst såg han dem som menade att dela hans eget barnaskap hos Gud.

Tillåt mig bekänna; för mig är inte trons gåva främst en ny syn på verklighetens väsen. Det är inte hela världen om jag vacklar i min tro på än det ena än det andra i de bibliska sanningarna. Men det vore en katastrof om inte mitt möte med Jesus ledde till förnyad syn på mitt eget värde. Ett värde som inte kan mätas utifrån vad jag presterar utan av hur Gud ser på mig. Genom Kristus har jag lärt mig att Gud håller mig kär.

Detta synsätt följer mig i min syn på min egen död. Jag behöver inga garantier för att livet har en fortsättning efter döden. Jag behöver heller inte veta hur detta liv ter sig. Det enda jag behöver är vilan i tron att den Gud som genom Kristus gav mig värde i detta livet, inte överger mig i det kommande.