Bibelstudium i Vivalla den 22 augusti 2018

(Se även ”Med mina glasögon 3”, I världen, men inte av världen)

Bibelstudium i Vivalla den 22 augusti 2018 

4En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus.  5Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud.  6Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. (Paulus andra brev till korinthierna kap 3 v 4-6)  

Paulus är ansatt. Församlingen i Korinth börjar komma på avvägar och till avvägarna hör att förtroendet för Paulus har börjat svikta. Dags alltså att tala allvar. Paulus behöver en gång för alla förtydliga vad det hela handlar om. Att det inte är han själv som är viktig. Själv har han inget eget att komma med. Det han äger, har han fått från Gud och det han äger är han satt att förmedla. Och det han skall förmedla är Kristus och med honom det nya förbundet som inte är bokstav utan ande.

”Herren det är Anden” (2 Kor 3:17) skriver han fortsättningsvis. Och med Herren avses den uppståndne Kristus. Historien om Kristus avslutades nämligen inte med korset på Golgata utan fick sin fortsättning i uppståndelsen från de döda som i sin tur var språngbrädan in i den fortsatta historien. Nu som levande här och nu av Paulus benämnd Herren/Anden.

Denna Kristi reella närvaro i nuet relaterar sig Paulus till. Det betyder att det Kristus en gång gjorde och den försoning han åstadkom lever vidare idag. Det är tillgängligt för den som omvänt sig till Kristus. Den uppståndne finns där för den kristne som en levande resurs. Det betyder att den som är relaterad till Herren/Anden har del i ett liv av annorlunda slag. Det bygger inte på bokstaven, inte på regler som skall tillämpas för att fungera. Det bygger inte ens på det största av allt i det gamla förbundet, tio Guds bud. Moses var visserligen ouppnåelig, ingen gudsman var så stor som han, och de bud han fick på Sinai fullkomliga. Inget går upp mot tio Guds bud. Men ändå; tio Guds bud är bokstäver och det gamla förbundet med Gud därför av det slaget att det saknar den livets kraft som den som har del i Herren/Anden äger.

Därför, och det innebär en tillspetsning utan dess like; Bokstaven (det gamla förbundet) dödar men Anden (Herren/Anden, dvs den levande Kristus) ger liv.

Detta innebär för en kristen, förbunden med Herren/Anden, nya värdeskalor. Det annars fullkomligaste av allt, sammanfattat i tio Guds bud, får inta plats nummer två. Första platsen innehas av den i dag verkande Kristus, Herren/Anden. Som nummer två skall buden fortfarande tillämpas. Men nu inte med ansträngning. Det går som en dans eftersom nummer ett Herren/Anden ger kraften. Mot den bakgrunden dödar bokstaven, ”men Anden ger liv”.

Paulus hade det besvärligt med korinthierna. Radikaliteten i Paulus förkunnelse kunde de aldrig riktigt ta till sig. Gränsen mellan det gamla och det nya förbundet kunde de aldrig göra så knivskarp som Paulus gjorde den. Som det var med korinthierna är det fortfarande med oss. Radikaliteten i Paulus budskap, det betyder att ta till sig att Kristus finns mitt ibland oss som den levande Herren, har vi i praktiken svårt med. Han vill gärna bli mer bokstav än ande.

Helgelserörelserna menar att det går att tillämpa Paulus. Fullkomningen i Kristus kan realiseras i verkligheten. Luther tog visserligen fullt ut till sig vad Paulus förkunnade. Och han trodde att det nya gick att förverkligas, men förutsatte en daglig omvändelse och ständig ny syndernas förlåtelse för att det skulle kunna ske.

Vad tror du?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s