(Se även ”Med mina glasögon 3”, 33 18 Legitimering som borgen för rätt diagnos)

Bibelstudium i Vivalla den 15 augusti 2018 

Rättfärdighet genom tro

21Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om –  22en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad.  23Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud,  24och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.  25Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade,  26under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus. (Paulus brev till romarna kap 3 v 21-26)

Paulus brev till de kristna i Rom är allmängiltigt. Här presenterar sig Paulus genom att övergripande presentera den kristna tro som han vigt sitt liv åt. Texten ovan är en av brevets höjdpunkter. Själv läser jag den texten mot följande bakgrund.

Det är Gud som gör det, alltid Gud. Bakom allt finns Gud. Tillvaron har inte skapat sig själv. Utvecklingen är inte ett skeende utan sammanhang med en givare. Mitt liv inte självreglerande. Där finns Gud.

När jag inser det förstår jag att jag lever i en relation som är större än den som utgöres av mina närmaste. Jag måste också förhålla mig till helheten, förhålla mig till Gud.

Lagen, reglerna för livet, blir mot den bakgrunden svar på tal, ytterst mitt tacksamma svar på att Gud låtit mig och de mina finnas till.

Men detta har inte bara jag, utan alla andra också missat. F a har jag missat att livet är en gåva. Jag har gjort livet till en rättighet och lagen till något med vilken jag hävdar mina rättigheter. Inte bara jag har gjort detta, utan alla med mig. Hela mänskligheten har missat samhörigheten med Gud som är alltings givare. Gudar har vi visserligen, men av oss själva skapade Gudar som gör det vi befaller dem att göra.

Av den anledningen kom Jesus. Han kom för att lösa oss ur självtillräcklighetens förbannelse, de egenskapade lagarnas förbannelse. Jesus kom för att återskapa den naturliga förbindelsen med Gud där Gud blir givaren, vi mottagare. Han kom för att lagarna i fortsättningen skulle bli det de var menade att vara, vårt tacksamma svar på livets gåva.

Jesu väg till upprättelse var offer. Hela hans liv var en offergåva. Allt gav han. Hans liv blev med Paulus sätt att uttrycka det en offergåva, ett försoningsoffer för att återskapa den naturgivna relationen till Gud.

Och undret skedde. Paulus uttrycker undret i följande ord; ”Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror”. Det betyder att Gud mot allt förnuft lät det bli som Jesus avsåg. I tron på Jesus blir vi återupprättade, normaliserade. Vi ser livet som en gåva från Gud, lagarna blir inte längre egenskapade regler, vi blir inte längre oss själva nog. Livet blir ett tacksamhetens svar på att Gud givit oss livet.

Jag uppfattar att det jag nu påstått är själva grundförståelsen till Rom 3:21-26. Utan den grundförståelsen kommer man fel när man skall tolka Paulus. Men med den kan man komma vidare.