(Se även ”Med mina glasögon 3”, 52 18 På kommunal nivå fungerar det)

Bibelstudium i Vivalla den 26 december 2018

4Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig.  5Ty om den rättfärdighet som lagen ger skriver Mose: Den människa som håller buden skall leva genom dem.  6Men den rättfärdighet som tron ger säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall stiga upp till himlen? – det vill säga för att hämta ner Kristus –  7eller: Vem skall stiga ner i avgrunden? – det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda.  8Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta – det vill säga trons ord, det som vi förkunnar. Paulus brev till romarna kap 10 v 4-8)

I kapitlen 9-11 i Romarbrevet våndas Paulus över det egna folkets, löftesfolkets öde. Hur skall det gå för detta hans eget folk när de missat det viktigaste av allt, Jesus Kristus?

Uppfyllda av att de som löftesfolk  ägde Guds löfte och Guds lag, kunde de inte se att den kursändring som Kristus innebar var av Gud. Inte heller uppfatta kontinuiteten mellan det gamla och det nya.

Paulus tvingades ta till storsläggan. Kristus är slutet på lagen, nödgades han säga. Tron är viktigare. Det som tror kan bli rättfärdig, inte den som uppfyller lagen. Detta beroende av att ingen människa av egen kraft kan uppfylla den heliga lagen. Det förutsätter en fullkomlighet som ingen människa äger. Tron däremot bygger på annans kraft, Guds kraft förmedlad oss av Kristus.

Detta gör Paulus klart genom att citera bibelord hämtade från 5 Moseboken kap 30 12-14. Dessa ord lär oss att lagen inte finns där som en gigantisk uppgift att uppfylla utan som en gåva att ta vara på och leva av. Lagen finns där, personifierad i Kristus, en Kristus som kommer till oss och uppfyller oss med sin fullkomlighet. Med Kristus inom oss går laglydnaden lekande lätt. Den är ingen börda utan en inom oss boende kraft.

Lagen så förstådd förutsätter tro. Tro i sin tur är inget annat än att förlita sig på att äga Guds bistånd, för en kristen att förlita sig till att Gud i Kristus vill vara med mig och hjälpa mig leva efter hans vilja.

I själva verket är detta inget att i grund förundra sig över. Ingenting kan vi ju ta oss själva. Kraften och förmågan är inte vår egen, den är oss given. Livet är ingenting vi äger i egen kraft, den är en gåva som vi fått. Ytterst beror allt gott som omger oss och påverkar oss av något som givits oss. Det blir grundfel om vi tror något annat, ett grundfel som nog är den yttersta grunden till att det gnisslar i vår mänskliga samvaro.

Men hur kan då Paulus säga att Kristus är slutet på lagen? Det beror på att lagen så till den grad missförståtts att den blivit motsatsen till vad den var menad att vara. Av en lag buren av inneboende fullkomlighet och samtidigt av Guds vilja att vara oss nära med sin laguppfyllande kraft, har blivit en från Gud fristående storhet som dikterar vad som är rätt och sen förutsätter laguppfyllnad. Som sådan blir lagen ouppnåelig. Med en sådan lag är det slut i och med Kristus, förkunnar Paulus.

När Kristus kom fick den sanna lagen liv igen. Den blev till kött och blod i Kristus  och till levande inneslutande kärlek. Från den dagen har porten in till lagen gått genom tron. Genom att ta emot Kristus i tro uppfylls vi av lagens fullhet, nu inte upplevd som krav utan som en gåva att ta emot och ta vara på.