(Se även ”Med mina glasögon 6”, 15 21 Den avslöjande drömmen)

Bibelstudium i Vivalla den 21 april 2021

Han (Jesus) begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun. Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist. Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare. (1 Pet 2:22-25)

Det som finns inombords klarar vi oss inte utan. Utan inre bilder, utan trosföreställningar, utan tydlig syn på sammanhang  och mening  går vi under. Så är det och så har det alltid varit, så även för de kristna i mindre Asien i tidig kristen tid. 

Nu är det något speciellt med den inre bild av Jesus som Petrus, eller någon med honom förbunden som skrev i hans namn, manar fram. Den bild av Jesus som här beskrivs är anpassad efter omständigheterna. Den är anpassad till en verklighet  där hot från överhet och missförstånd från en fientligt inställd allmänhet gjorde att de kristna fick vaka över både vad de sade och hur de levde.

Här målas inte upp bilden av något slags suverän. Tvärtom manas bilden fram av en Jesus som med många andra före och efter honom skymfas, hånas, lider och dödas. Mitt i detta framställs samtidigt denne Jesus som unik. Gud var med Jesus i den meningen att det som drabbade  honom, skedde för andras skull. Han dog för att dessa andra skulle slippa straffet. Hans sår ledde till att andra botades  och han dog för att dessa andra ”skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten”.

Vad är nu detta? Det är bilden av Jesu liv sett som offer. Det anknyter till det som skedde på Golgata och det är dessutom  närmast ordagrant kopplat till beskrivningen av Herrens lidande tjänare i Jesaja 53, dvs i en profetia från femhundratalet före Kristus.

Det betyder för det första  att av en passage i Jesu liv har blivit det hela. För det andra att denna passage nästan ordagrant gjorts överensstämmande med vad som sägs om Herrens lidande tjänare i Jesaja 53. Slutligen att Jesus förstås som en gång profeten gjorde i sin uttolkning av Herrens lidande tjänare.

Det som skedde på Golgata hade därigenom omvandlats till en bild av Jesus att tas emot av kristna i Mindre Asien. Denna bild skulle därefter i bästa fall omvandlas till inre verklighet och därefter än en gång bli kött och blod, men nu inte på Golgata utan i de kristnas vardagsliv.

Hur tillämpade då de kristna den bild av Jesus de fått ta emot? Om det vet vi inget. Däremot vad brevförfattaren hoppades skulle bli resultatet. Om det handlar nämligen  den text som föregår den här utlagda (1 Petr 2:11-21). Petrus ville att de kristna skulle vara solidariska med överheten,  att de t o m skulle stå ut med orättvisor från denna överhet utan att slå igen. Dessutom visa aktiv kärlek till trossyskonen.

Det var då det. När en inre bild av Jesus planteras in i våra hjärtan kan det leda till helt andra konsekvenser. Dock aldrig konsekvenser där  själva grundtanken förfuskas, den att Jesus gav sitt liv för oss.