(Se även ”Med mina glasögon 6”, 47 21 Logik på förutfattade meningars grund)

Bibelstudium i Vivalla den 1 dec 2021

³⁶Jesus svarade: »Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.« ³⁷Pilatus frågade: »Du är alltså kung?« Jesus svarade: »Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.« (Ev enl Johannes kap 18)

Avsnittet ovan ingår i ordväxlingen mellan Jesus och den romerske ståthållaren Pontius Pilatus. Här som evangelisten Johannes återger den. För att närmare reda ut omständigheter i detta möte skall man inte i första hand gå till evangelisten Johannes. Vill man däremot veta vad detta möte innebar kan man inte vara Johannes förutan. Johannes-versionens tolkning är kort sagt modellbildande. Tolkning är det nämligen, inte stenografisk återgivning av fakta.

Här handlar det om sanningen, för vår del om vårt kristna ansvar för denne sanning. Till denna sanning hör tillbörlig respekt för uppenbara fakta. En kristen skall inte beslås med manipulation av fakta i syfte att framställa den egna sanningen i trovärdigare dager. Sånt är oss kristna ovärdigt. För egen del tycker jag intuitivt illa om alla försök att få bibliska utsagor att stämma med vad som är uppenbar sanning idag.

I min tolkning av sanning som den johanneiska traditionen använder detta begrepp ingår nämligen respekt för uppenbar sanning. Men sanning är mer än uppenbar sanning. Sanning är ett samlingsbegrepp för det som är värdefullt, det som äger bestånd t o m när tiden tar slut. Sanning står för det som äger evigt värde.

Sanning så förstådd skriker i protest mot allt som inte på sikt är bärkraftigt. Dagens ideal må vara inhamrade sedan årtionden, i nutiden självklara värden må ha ställning som tio Guds bud hade det i gamla tider. Ändå skär sig dessa ideal i mötet med den sanning som är förankrad i det eviga.

Tro bara inte att denna sanning är mot allt som är modernt, f a inte mot allt som är präglat av nutidens humanism. Tro inte att dagens politik är föraktlig bara därför att den i långa stycken brutit med gamla värden. En sanningssökare i kristen mening är inte per definition konservativ.

Hur då komma nära denna sanning? För mig personligen går vägen till dels  genom att ständigt ställa dagens sanningar mot det jag uppfattar vara kännetecknande för den Jesus som på korset upplevde sig övergiven av Gud men ändå överlät sig till samme Gud. Framför allt dessutom genom att meditera över och bli ett med den livsvandring som ledde Jesus till korset.

Ur detta har inte fötts någon självklar insikt i sanningen. Dessutom inte till något självklart civilisationsförakt. Däremot till ett ständigt prövande utifrån det jag uppfattat som Jesu sanning. 

Summa summarum är jag en person som känner mig hemmastadd i den kristna församling som jag tillhör. Dessutom känner jag mig hemma i det samhälle som förmått skänka min dementa hustru ett hem när inte jag själv längre förmådde sköta henne. Samtidigt är jag en främling både i min egen församling och i det samhälle jag lever. Jag är det i mitt ständiga sökande efter sanningen.