Bibelstudium i Vivalla den 30 nov 2022

Tiden lider

11Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. 12Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. 13Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. 14Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks. Rom 13:11-14

Paulus har skrivit texten ovan. Den står för sig i det för kristen tro så avgörande Romarbrevet. Texten anknyter vare sig till det föregående talet om överhetens uppgift eller till den förmaning som följer direkt efter vår text. Detta öppnar för att jag kan vara mer fri i min tolkning.

”Tiden lider” läser vi. Avgjort står detta för att Paulus förväntade sig tidens snara slut och Jesu återkomst. I den tron var det desto angelägnare att gestalta sitt liv på ett riktigt sätt. 

De flesta av oss idag, inklusive mig själv,  tänker inte som Paulus på Jesu snara återkomst. Mer på hotet mot världsfreden och klimatets kollaps. Så tiden lider även för oss.

I och för sig är det ena som det andra. Trängt läge är den gemensamma nämnaren och trängt läge leder till eftertanke.

I dag är tiden laddad med eftertanke, f a bland vår tids intellektuella. Men den eftertanke som Paulus idag består oss med är ingenting för dem. I deras avkristnade värld är en apostel som Paulus ingenting att lyssna på. Dennes ord om festande och drickande, om otukt och orgier, om strider och avund tolkar de som moralism.

Men nog brottas även vår tids intellektuella med problem liknande dem som upptog Paulus. Tidens ondska låter sig ju inte förnekas. Och med honom inser de också att bristen på andlighet är skriande.

Kultur blir här de intellektuellas motdrag. Kultur har blivit det efterkristna samhällets meningsskapare. Andlighet idag heter kultur.

Detta sagt för att Paulus synsätt skall bli desto tydligare. Denne såg sig inte som den moralist som det efterkristna samhället gjort honom till.  Festandet och drickandet, otukten och orgierna, striderna och avunden var för honom en indikation på att något nytt var själva förutsättningen för förnyelse. Men hans svar var inte kultur utan Kristus. Förnyelse var för honom att ikläda sig Kristus. 

För mig som är påverkad av Paulus innebär det  att jag i Paulus efterföljd förankrar mitt liv i Kristus. Detta står för  att jag tänker in Kristus i det jag företar mig.  Det innebär f a att jag i mina föreställningar och fantasier låter Kristi bild av Gud bli min egen  och att jag i mitt medvetande infogar Jesu hjärta, det hjärta som klappade för försoning, i mitt eget. Detta intänkande är min del i det jag  kallar tro. Den andra, avgörande delen, får Gud svara för. 

Sen kan jag lyssna till och ta till mig vad vår tids kloka säger om den meningsskapande kulturen. För visst är det sant att bristen på kultur är skriande.