Bibelstudium den 20 maj 2026

Ur Jesu avskedstal till sina lärjungar

Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta. Joh 16:12-15

Ovan utdrag ur det som är Johannes återgivning av Jesu avskedstal. Textorden är mindre återgivning än tolkning. Hur det egentligen gick till när Jesus mötte de sina dagarna innan korsfästelsen vet ingen, behöver heller ingen veta. Innebörden i att lärjungarna i fortsättningen skulle lämnas ensamma utan sin Mästare var däremot en angelägenhet på liv och död. för dem.

Det är också om detta texten i slutändan  handlar. Och svaret är tydligt. Jesus skall även i fortsättningen  finnas vid lärjungarnas sida. Nu som hjälparen, den helige Ande som ständigt på nytt skall aktualisera sin närvaro bland de sina. Han skall göra det genom den helige Ande, som skall förmedla ”hela sanningen” till de sina.

Själv minns jag hur pater Creutzer, en originell och udda jesuitpräst, som förvisats till den katolska församlingen i Örebro, såg det. Inför applåderande högkyrkliga ungdomar med ena benet i Svenska kyrkan och det andra i den katolska och som dessutom gjort just pater Creutzer till sin idol, såg det.

Det var pater Creutzer och med honom den katolska kyrkan som fått del av hela sanningen, inte jag en ung protestant, dessutom nyvigd präst i den Svenska kyrkan.

Hur rätt hade inte denne av ungdomarna dyrkade katolske präst.  Inte rätt i den meningen att katolska kyrkan till skillnad från Svenska kyrkan ägde denna hela sanning. Rätt däremot i intentionen, att det finns något som heter hel sanning och att denna hela sanning är just  den gåva som den uppståndne via den heliga Ande förmedlar till oss.

Men till vem är frågan? Till mig måste svaret lyda, till mig som Jesu lärjunge. Det är jag som fått del av hela sanningen.

Är det inte detta som är vår utgångspunkt som Jesu hängivna lärjungar. Vi tror att Jesus äger hela sanningen och att denna hela sanning på något sätt skall komma oss som lärjungar till del.

Jag kan som kristen inte gå in i en för mitt liv avgörande fråga utan att tro att Jesus på ett eller annat sätt skall leda mig rätt. För min del är detta grundat i min  tilltro till att all väsentlig sanning på ett eller annat sätt alltid  ytterst kan härledas till korset. I korsets försoning är hela sanningen förborgad.

Sen är det en annan sak att att målet oftast missas.  Men intentionen är alltid riktig. Alla väsentliga frågor, ja hela sanningen, får vi hämta vid kors och öppen grav. Så lyder det kristna svaret på var  hela sanningen låter sig finnas.

Men att som pater Creutzer härleda denna hela denna sanning till en kyrka är naturligtvis fel, dessutom till  en kyrka som så uppenbart försöker förkroppsliga sanningen i sina egna heliga handlingar.

Kyrkans uppgift är att öppna för den hela sanning som har sitt svar vid korset. Den skall hjälpa mig som en Jesu lärjunge att söka sanningen där den låter sig finnas, nämligen vid korset.