Bibelstudium den 14 okt 2026

9De som bor vid jordens ändar står häpna inför dina mäktiga gärningar, öster och väster fyller du med jubel. 10Du tar dig an jorden och ger den regn, du gör den bördig och rik. Guds flod är full av vatten. Du får säden att växa, du sörjer för jorden. 11Du vattnar åkerns fåror och jämnar ut dess tiltor. Med regnskurar gör du jorden mjuk, du välsignar det som växer. 12Du kröner året med goda gåvor, där du går fram gror feta skördar. 13Ödemarkens beten frodas, höjderna klär sig i jubel. 14Ängarna smyckas av fårhjordar och dalarna höljer sig i säd. Allt är jubel och sång. Ps 65:9-14

Under en kort tid i min tidiga ungdom hade jag kontakt med den mager liten pojke med rötter i Pingstkyrkan. Han skulle bli världsmästare i cykel. Det ville för den delen många små pojkar i min hemstad. Cykel var populärt och en av de våra, han hette Ove Adamsson, blev om inte världsmästare så nära på.

Men världsmästare blev inte min magre lille kamrat. Inte ens tävlingscyklist. Han hade inte fysik till det. Ändå har han del av det jubel som psaltarpsalmen ovan är ett uttryck för. Det gäller bara att finna hur.

Detta att finna hur är i själva verket uppgiften. Att finna hur även mitt liv är en del av själva livets lovsång.

För egen del blev jag ingen bonde som närmare kunde beskåda det under som naturen bjuder. Inte heller blev jag det geni som kunde genomskåda bibelns alla hemligheter och snabbt kunde skaffa mig överblick över dess djupheter. I stället blev jag en plugghäst som genom flit nådde det som andra inte trodde att jag kunde varken nå eller förstå. Men jag kom så långt att jag kunde förstå att det fanns flera vägar att nå det jubel över Guds storhet som psaltarpsalmen ovan omvittnar.

Och jag tror att inte bara jag utan även andra kan nå fram till en plats i tillvaron där jubel bli det uttryck hennes gudstro kan ta. Inte alla är givet att finna sitt jubel i betraktelse av naturens under. Det handlar om att upptäcka var jublet finns, inte om det finns. Uppgiften är att finna sin plats i livet. Det är där jublet finns

Själv har min väg gått via vördnad för min ungdoms förebilder i kyrka och församling. Sen via flitigt studium och kritiskt sinne, där inte minst bibelkritik varit ett av de medel som fört mig framåt. Framåt mot min tro på korset som den slutliga lösningen på fullkomlighetens hemlighet. Allt via realistisk syn på de gåvor som Gud givit just mig.

För min del har min livsgärning präglats av misstag och framgångar. Misstagen har ytterst berott av att jag valt vägar som inte var ämnade för mig, framgångarna av att jag levt i samklang med det Gud givit just mig.

Men de andra då, alla de andra med till synes stängda möjligheter. Jag tänker främst på alla dem som inte fick någon framkomlig livsväg, hindrade av det som de inte rådde över. Och dessa andra är många, närmast varje dag berörs jag av dem. Kanske är det på grund av dem som korset blivit min tros  centrum, ett kors som predikar att jublet har sin boning även i misslyckandet.