Bibelstudium den 28 okt 2026

9Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik,  blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.  2 Kor 8:9

En inre röst gör sig ständigt påmind under all vår vakna tid. Angeläget säger den och när det är som det skall lyder vi vår egen inre röst. Vi borstar våra tänder, äter vår frukost, sköter våra bestyr. Och vi skiljer viktigt från mindre mindre viktigt och handlar därefter.

Denna inre röst är en del av vårt liv, lika angelägen för livet som hjärtats slag och den regelbundna andningen.

Livet blir död när hjärtat upphör att slå och andningen upphör. Och livet blir ”död” när signalen angeläget signalerar fel så att angeläget i stället blir något som innebär egen och andra olycka.

Så kan livsvisdom tecknas på ett för alla begripligt sätt. Utifrån dessa förutsättningar.  kan också kristen tro förstås. I det här fallet som i 2 Kor 9 där Paulus vädjar om korinthiernas understöd till de fattiga kristna i Jerusalem.

Angeläget är hans budskap, angeläget att stödja kristna trossyskon som har det svårt. Särskilt angeläget därför att hans tros föremål Jesus ”blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom”.

Jag har svårt att förstå att kristen tro så förstådd någonsin skall mista sin aktualitet. När själva nerven i tron är att Kristus gav sig själv för andras välgång blir tron både begriplig och efterföljansvärd. Det är när centrum förskjuts och syftet skyms som dess plats kan ifrågasättas.

Det sägs att kristen tro i sin ursprungliga form speglar en världsbild som inte är vår. Och det är nog sant. Men världsbilden till trots kunde Paulus som här  teckna Kristus på ett sätt som står sig världsbilderna igenom.

Det är förvisso så att Paulus var en man av sin tid, likaså att hans bibeltolkning var speciell. Men på den avgörande punkten kunde han bestämma Jesus på ett sätt som gör honom angelägen. Detta alldeles tydligt i sin kollektvädjan där Kristus karakteriseras som den som var rik men ” blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom”. Säg sedan inte med den formuleringen i bakhuvudet att kristen tro är passerad.

När avslutningsvis den inre rösten inom oss i sitt fortlöpande manande  säger sådant som aktualiserar honom ”som var rik”, men ”blev fattig för er skull” är den uppståndne inblandad. Det är en del i min trosbekännelse att hävda det.