Bibelstudium i Vivalla den 20 mars 13

Bibelstudium i Vivalla den 20 mars 13

Så här lyder evangelisten Johannes version av Jesu intåg i Jerusalem.

12Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.” 14Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: 15Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna.” Joh 12:12-15

För den som är mera bekant med övriga evangelisters berättelse om intåget är Johannes berättelse överraskande. Hos Johannes är det folket som tar initiativet. Hos övriga Jesus. I Johannesversionen går folket ut för att hylla Jesus och Jesus svarar med att sätta upp på en åsna, i de övriga evangelierna är det tvärtom. Jesus och åsnan först och sen hyllningen. Hur kan det bli så olika?

För mig antyds  svaret redan i Johannes kommentar till sin berättelse.

(Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.) Joh 12:16

Av dessa ord kan man sluta sig till att varken den ena eller de andra versionerna om intåget är rena referat. De är berättelser som tillkommit när man fått facit, d v s efter Jesu död och uppståndelse. En händelse i Jesu liv återberättas när man börjat ”fatta sammanhangen”.

Ett av dessa sammanhang är att Jesu intåg är förebådat redan i Gamla testamentet. Hos profeten  Sakarja (9:9) står det nämligen. I ringhet kommer han (Messias), ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.

Denna profetia föranledde evangelisten Matteus att tala om två åsnor, ett åsnesto och hennes föl. I själva verket preciserar Sakarja vilket slags åsna det var fråga om med orden ”en ung åsnehingst”.

Nya testamentet är i själva verket i sin helhet ett antal skrifter som tillkommit sedan man börjat ”fatta sammanhangen”. Minnena från Jesu tid återberättas och tolkas på en och samma gång.

I dag tillåter jag mig också att tolka och det på ett delvis annat sätt än evangelisterna. För mig är det stora med Jesu intåg i Jerusalem att Jesus klarade hyllningarna, att han inte förändrades inombords av människornas uppmärksamhet. Han fortsatte att vara den han var utvald att vara, en man som levde för din och min skull.

När unga idrottsmän får onormalt mycket uppmärksamhet eller när ”stora” män och kvinnor hyllas, ber jag alltid samma bön. ”Gode Gud, bevara dem från att ta skada”.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s