Bibelstudium Vivalla den 22 maj 13
Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? Romarbrevet kapitel 8 versarna 31 f
Att kunna orientera sig är nödvändigt, lika nödvändigt som att ha något att orientera sig utifrån. Utan den förmågan reder vi oss inte. Här kommer Gud in som orienteringspunkten per preference. Detta även om många förnekar Gud , t o m påstår att Gud inte finns. Men stryker man Gud kommer annat i stället. Storguden, himmelens och jordens skapare och uppehållare, har mestadels ersatts av ”big bang” och evolutionen. Gud eller evolutionen, både det ena och det andra hjälper oss att förhålla oss till den tillvaro vi lever i.
Till orienteringsförmågan hör känslan för att skilja rätt från fel. Tappar vi den känslan blir det katastrof. Nu påstås det att avkristningen åstadkommit just denna katastrof. Jag betvivlar det. Kristen tro är till sin funktion en sammansmältning av trosföreställningar, tidsideal och personliga sympatier och antipatier. Tas det specifikt kristna bort kommer ideologier med sina ”absoluter” i trons ställe. Det ena brukar bli så gott som det andra. Förmodligen har mixen med kristen tro som ingrediens i helheten den verkan att nytänkande försenas, samtidigt som familjesammanhållningen stärks, för att ta det kort. Idéutvecklingen går lite långsammare i medvetet kristna samhällen.
Oåterkalleligen är kristen tro i traditionell mening på tillbakagång i upplysta samhällen med hög utbildningsnivå. Det betyder inte att trons funktioner är det. Evolutionen och ideologin har tagit Guds plats. Den ena trosföreställningen har ersatts av den andra. Tron som en av livets grundfunktioner står orubbad kvar och det kommer att så förbli.
Vad som gör skillnad är den kristna trons förnyelse, en förnyelse av sådan kraft att den påverkar inte enbart våra trosföreställningar utan även våra och samtidens tidsideal och preferenser. Kort sagt; en inställning som gör att vi både skrattar och gråter åt nya saker.
En förnyad kristen tro måste ha en enda utgångspunkt och denna enda utgångspunkt måste få genomsyra allt annat i en kristen människas föreställningsvärld. Denna utgångspunkt är offret, närmare bestämt Jesu offer, det offer vars syfte var ”att komma oss alla till hjälp”, som Paulus uttrycker det. Med flera parallella utgångspunkter blir kristendomen ofelbart en bland flera trosföreställningar där det spelar mindre roll om man tror si eller så. Skillnad gör det först när jag ser min medmänniska som en person som Jesus gav sitt liv för och låter detta faktum styra min tankevärld. Allt kommer i ett nytt ljus.
Det är om detta nya ljus jag vill att mina bibelstudier skall handla, om detta ljus och dess konsekvenser.