Bibelstudium Vivalla den 29 maj 13

Bibelstudium Vivalla den 29 maj 13

Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? 2Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? Romarbrevet kapitel 8 versarna 31 f

Forts från bibelstudierna den 15 och 22 maj.

Frustration kan ta sig olika former. Ungdomar bränner bilar i Stockholms förorter. Min frustration tar sig annat uttryck. Den har lett mig till att envist betona att Jesu offer är den kristna trons huvudmotiv och att allt i kristen tro och utövning måste orientera sig utifrån detta huvudmotiv. Tid och meditation måste i kristna sammanhang få användas för att tränga djupare in i innebörden i Jesu offer och kraft läggas på att låta insikt bli till handling. Att tro är för mig mindre salig känsla än överlåtelse åt något som inte låter sig bevisas men är etiskt fullödigt.

Denna min koncentration på offertanken har närmast blivit oresonlig när jag märker hur mina kristna trosfränder idylliserar kristendomen i oprecist tal om Guds omätliga kärlek. Samtidigt brottas ingen av dem jag känner med sanningsfrågan, allra minst med sanningen i de bibliska texterna. Av dessa anledningar skapar vi kristna oss en spelplan vid sidan om och låter andra ta hand om verkligheten.

Min frustration beror i lika hög grad av att så få tänkande människor inser att tro är en nödvändig ingrediens i såväl privat- som offentligt liv. Tron finns där för att liva rationaliteten. Den har därför i högsta grad med politik att skaffa. Frågan är bara vilken tro? Det fullkomligt kryllar av trosföreställningar i dagens offentliga samtal. Tror man inte på Gud tror man på något annat. Men ingen tycks inse det. Undra på att man blir frustrerad.

Till detta kommer att så få har upptäckt att tro är en ”mix” av ”ideell” tanke och mänsklig beräkning och att denna ”mix” är oundviklig. Av den anledningen står en svensk ateist och en svensk kristen närmare varandra än de gör en traditionellt troende kristen i Tanzania.

En aldrig så välmenande kristen kommer inte undan denna ”mix”problematik. Detta gör en ständig självrannsakan nödvändig. Ständigt måste vi ställa frågan: Vad är det som styr mig och min församling? Är det den självutgivande Kristus ”som utlämnades för att hjälpa oss alla” eller är det egenintresse?

I kampen mot egenintresset har det sina fördelar att se kristen tro utifrån offret som trons huvudmotiv. Jag slipper uppenbara sidospår. Men kampen mot egenintresset och osakliga sympatier och antipatier är inte över för den skull. Trons ”mix” lär bestå till tidens slut.

Den dag jag märkt att kampen mot egenintresset inte bara gäller andra utan i högsta grad också mig själv, lär förlåtelsemotivet bli aktuellt. Detta eftersom man måste vara blind för att inte ha uppmärksammat att för Jesus gällde; på förkrosselse följer förlåtelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s