Bibelstudium Vivalla den 12 juni 13

Bibelstudium Vivalla den 12 juni 13

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. (Paulus brev till Romarna kapitel 8, versarna 1 och 2)

Nog var jag flitig när jag rensade i rabatten, men inte tillräckligt noga. Min fru låg över mig med stränga tillsägelser. Barnbarnet, 3,5 år gammal, lyssnade och sa till sin farmor: Nu är vi arga på farfar, eller hur? Tänk, 3,5 år gammal bara, och ändå så mitt i prick. Vi människor tycker, men vi tycker inte fritt. Vi tycker som dem vi hör ihop med. Det visste redan lilla Emma, trots att ingen lärt henne.

Att vara kristen är att tro si och så, framför allt tro på en Gud med övernaturliga egenskaper (en metafysiskt gudsbild), tänker sig många. Att vara människa är att äga en fri vilja, föreställer sig andra. Jag tycker varken det ena eller andra. Jag tror nämligen i långa stycken som aposteln Paulus.

För honom var tron främst en inställning, en inställning om vem man kände samhörighet med. Det specifika med en kristen var känslan av samhörighet med Kristus. Vi kristna tillhör Kristus, proklamerade han. Vi tycker som Kristus, tror som Kristus och gör i möjligaste mån som Kristus.

Om det nu är så att tro handlar om att känna, alternativt längta efter, samhörighet, tror mest alla, även den mest ensamma och övergivna människa. Frågan är bara vem man känner samhörighet med. Är det med Kristus, eller med något annat?

Paulus klassade ner alla som inte tillhörde Kristus, d v s inte kände samhörighet med Kristus. Dessa andra kände samhörighet med personer och företeelser som band dem vid ”syndens och dödens lag”, ansåg Paulus. Kristus var för Paulus förankrad i det himmelska, de andra vid det inomvärldsliga, det som pekade nedåt.                                                        Jag vet inte om jag håller med Paulus på den punkten, men jag tror jag förstår vad han menar. Så stark var hans kristusupplevelse, att allt i jämförelse med Kristus pekade nedåt. Dessutom var han drastisk i uttrycket för att få, i det här fallet de kristna i Rom, att bli alltmera hängivna sin frälsare.                                                                                            Själv kan jag visserligen skriva under på att Kristus leder rätt, men jag blir aldrig kvitt tanken att varje människa är på gott och ont och att ingen, inte ens den mest helgade kristne, blir kvitt sin egen destruktivitet.

När det gäller synen på människans frihet, står jag helt på Paulus linje. Min lilla Emmas replik ”nu är vi arga på farfar, eller hur?”, är ett av många belägg för att jag har rätt. Människan är inte i stånd att tycka fritt och oberoende. I långa stycken tycker hon som den hon tycker om.                                                                                                                        För mig är det självklart att människans frihet har gränser. Först insikten om detta gör att jag kan ta upp kampen med min egen ofrihet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s