Bibelstudium Vivalla den 19 juni 13

 Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till. (Paulus brev till efesierna kapitel 2 vers 10.)

Paulus ger i kapitel två i sitt brev till efesierna sin syn på vad det innebar för efesierna när de växlade världsåskådning och blev kristna. Skillnaden blev som natt och dag, påstår han. Paulus slutar sin utläggning med en sammanfattande trosbekännelse: ”Vi är hans (Guds) verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till”.

 Är skillnaden mellan kristen och ickekristen fortfarande lika stor, frågar jag mig. Låt mig pröva genom att omforma Paulus sammanfattning till en formulering som jag tror motsvarar vad en ”normalsvensk” bekänner. Jag kom fram till den här formuleringen.

Vi är födda med känsla för gott och rätt och kan om vi inte hamnar i otryggt och dåligt sällskap också förverkliga det goda i våra liv.

 Mycket paulinskt är alltså bortskalat, framför allt finns där ingen Gud, ingen Kristus och dessutom ingen uttalad bestämmelse.

Ingen Gud.

Ingen Gud, åtminstone inte på ytan. Han är bortskalad. Men i Guds ställe har omedvetet annat dykt upp som ersätter Gud. ”Normalsvensken” kan nämligen svårligen leva utan att inom sig bära på föreställningar om att stå i ett större sammanhang. Och det är svårt att tänka sig en tillvaro utan att någonstans gömmer sig det som kan benämnas absoluta värden. Men att därför föreställa sig en Gud? Det har t o m jag svårt att göra.

Utan Kristus

Utan Kristus lever ”normalsvensken” sitt liv, men inte utan förebilder. Den insiktsfulle inser hur mycket dessa förebilder betyder. Inte minst föräldrarna är med och formar sina barns framtid. Det finns alltså anknytningspunkter när vi kristna betygar vårt beroende av Kristus.

För mig betyder Kristus allt. ”I honom” försöker jag forma mitt liv. Daglig möda lägger jag ner på att komma hans personlighet närmare. Framför allt söker jag det bärande i hans liv och gärning. Hör och häpna, jag tänker mig till och med, precis som Paulus, att jag innerst inne är skapad till att bli hans efterföljare.

I grunden har detta mitt sätt att se förändrat min tillvaro.

Du som inte tänker som jag behöver besinna att du lever innesluten av förebilder. Du påverkas ständigt. Varför då inte av Kristus? För mig öppnade det vägen till Gud.

 Utan bestämmelse

Normalsvensken slår bakut när talet kommer om människans bestämmelse. Om allting är förutbestämt blir vi ju handlingsförlamade.

”Den upplyste svensken”  tänker inte på att förutbestämmelsen finns där vare sig vi tror på den eller inte. Våra förebilder och ideal formar vår framtid.

Själv tänker jag mig att Gud ville något med mitt liv, det tillkom inte av en slump. Min uppgift som människa är att ta mig fram på den utstakade vägen. På den vägen går det många, föreställer jag mig. Där går förhoppningsvis också Kristus.