Bibelstudium Vivalla den 26 juni 13

Bibelstudium i Vivalla den 26 juni 13

Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud. Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud. Låt oss därför inte längre döma varandra. I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla. I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent. Romarbrevet 14:11-14

Det spretar bland de kristna i Rom. En tycker det är rätt att göra si, en annan så. En håller viss mat för oren, en annan gör skillnad på dagar, en tredje låter alla dagar vara lika. Sen kommer Paulus och med honom, som så ofta, de förlösande orden. Textorden ovan är hämtade från dessa förlösande ord. Själv tänker jag blunda för textens sammanhang och försöka göra Paulus ord till i dag tillämplig sanning.

Går det, frågar du? Är det inte en utopi att tro att alla människor en dag skall prisa Gud? Ja, kanske det, men inte desto mindre önskvärt. Vore det inte gott om det bakom alla variationer i kunskap och tyckande i slutändan finns en gemensam allmän sanning som sammanfattar allt. Vidare att denna allmänna sanning inte är en princip enbart, utan något sammanhållet och personligt, med andra ord Gud, sanningens Gud. Så tänker åtminstone jag mig Gud. Mot den bakgrunden ser jag också de av Paulus återgivna profetorden: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud.

Tänker man så blir alla domar och alla fördömande i tiden preliminära. Den slutliga sanningen finns först hos Gud. Det är Gud som skall döma. Låt oss därför inte längre döma varandra, fortsätter Paulus följdriktigt . Och jag fyller i med att påstå att de domar vi ändå måste fälla är preliminära och vår lagstiftning preliminär. När vi ändå tvingas fälla våra domar, måste vi, och då återigen med Paulus bakom ryggen, se till att vi inte åstadkommer att någon broder snavar eller faller.

Sen kommer Paulus slutkläm: I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent.

Att det här handlar om ren, respektive oren mat skall jag i det här sammanhanget hoppa över, hur viktiga orden än är. Jag koncentrerar mig på vad Paulus säger om sin tro på Jesus Kristus. Denna tro åstadkommer att Paulus visserligen inte tror sig kunna överta domen från Gud, men att denna tro ger honom tydliga riktlinjer åt vilket håll han skall söka för att få reda i sina bedömningar.

Själv tycker jag precis som Paulus. Visserligen är Jesus inte i första hand laggivare för mig. Han är större än så, mer än annat är han för mig försonaren och upprättaren. Men jag kan inte förneka att jag har nytta av mina ständiga försök att närma mig Jesus när jag tänker över rätt och fel liksom över brott och straff.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s