Bibelstudium Vivalla den 3 juli 13

13När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” 14De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” – 15”Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” 16Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” 17Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Evangelium enligt Matteus kapitel 16:13–17

Dilemmat är oundvikligt . Å ena sidan är vi fria, å den andra går vi i ledband. Vi är fria att tycka och tänka fritt, samtidigt som vi inte kan frigöra oss från vad andra tycker.

Så uppenbart är detta problem att det är rakt märkvärdigt att majoriteten medborgare i vårt upplysta land oreserverat förutsätter viljans frihet.

Att dilemmat återkommer i trons värld är inte förvånande. Gränsdragningen mellan de två världarna är ofta konstruerad. I dagens text demonstreras friheten av att människor tycker än si än så om Jesus. Ingen tvingar dem till vare sig det ena eller andra ställningstagandet. Människans ofrihet tydliggöres  i orden: Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Bekännelsen till Jesus som Messias och Guds son förutsätts vara given av ingen mindre än Gud Fader själv.

Det lönar sig inte att försöka få det ena att gå ihop med det andra. För egen del har jag valt att förutsätta två verkligheter. Å ena sidan tänker jag mig att jag är fri och kan ta ställning efter eget gottfinnande, å den andra inser jag att jag inte rår över mig själv. Allt jag tänker och gör är påverkat av andra.

Religiösa eller profana sammanhang gör ingen skillnad. I såväl den ena verkligheten som den andra känner jag mig fri att våga tro som jag själv vill, samtidigt som jag är medveten om att jag går vägar som jag själv vare sig förutsett eller banat.

Naturligtvis skall en människa leva så motsägelsefritt som det är möjligt. Samtidigt kan försöken att få det hela att gå ihop leda till tankekonstruktioner som står fabulerandet nära. I religiösa sammanhang kan det bli rena katastrofen när allt skall pressas in i en enda motsägelsefri verklighet.

För mig har det i religiösa sammanhang hjälpt när jag insett att tron visserligen är en gåva men att denna gåva inte utesluter egen aktivitet. Jag tar med andra ord vara på det jag kommit till tro på. Om du så vill prövar jag min tro och låter den komma till tals i livets mångahanda.

Orden Tro och ta vara på har blivit till en formel som ständigt aktiverar mitt inre. Min tro på Jesus prövar jag i dagliga funderingar över hans ord och hans livsöde. Och jag brottas ständigt med konsekvenserna av mitt ja till honom.