Bibelstudium Vivalla den 10 juli 13

24Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 25Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. 26Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?. (Evangelium enligt Matteus kapitel 16, versarna 24 ff)

Det här är hårdsmälta ord, minst sagt. Förneka sitt liv, kan det leda till annat än katastrof? Jo! Åtminstone anser Jesus det, den Jesus vi lär känna i bibelns evangelier.

För att förstå hur, behöver vi veta att Jesus rättar sina sanningar efter dem som lyssnar. Inte så att han bara säger det som passar. Han talar så att de som lyssnar har möjlighet att ta emot.

Vilka är det då som skall förneka sitt liv? Det är hans allra närmaste, i det här fallet de tolv lärjungarna.

Dessa skall förneka sina tidigare liv för att leva utifrån nya förutsättningar. De skall med Jesu ord ta sitt kors på sig och följa honom. Och att i Jesu mening ta sitt kors på sig, innebär att offra det egna för att ge det åt andra.

Kors och välsignelse hör ihop. Korset är menat att leda till välsignelse. Om det inte gör det, handlar korset inte om Jesu kors utan om kors av annat slag.

”Att förneka sitt liv” kan först den som är uppfylld av något gott. Först den som äger kan nämligen ge. Att ta från den som inget har kallas att utnyttja, att leva på andras bekostnad.

Fanatiska kristna har inte insett detta. De tror att Jesu befallning gäller alla, alltid. Deras kristendom leder både till självplågeri och till att omgivningen plågas.

Som jag ser det kan Jesu hållning sammanfattas i följande formulering: Av sina lärjungar krävde Jesus, åt andra gav han för att i slutändan också kräva.

Å ena sidan måste korset framstå som en symbol för avstående, å den andra för givande. I realiteten avstå för att ge i en ständigt pulserande rörelse, där givarna växelvis blir mottagare och mottagarna givare i fruktbärande omväxling. Till denna rörelse hör att i kärlek till Kristus, ”förneka sig själv”.

Kännetecken på en kristen församling är, eller bör vara, just denna pulserande rörelse.