Bibelstudium Vivalla den 24 juli 13

31Jag håller mig till dina lagbud, svik mig inte, o Herre. 32Jag löper den väg dina bud visar, ty du har vidgat min insikt. Psaltaren 119: 31 f

Fortfarande kan man få höra ”moralens väktare”  utgjuta sig i den här stilen: Allt flyter. Det finns inga fast värden längre. Allt förfaller. Från motsatt håll är tongångarna de rakt motsatta: Nu är inte då. Anpassning är ett måste. Detta även i moralfrågor.

”Moralens väktare” åberopar sig gärna på gamla kristna grundvärden. ”Anpassningsförespråkarna” ser i det kristna något förlegat som man visserligen i frihetens namn skall respektera men hålla sig på armlängds avstånd från.

Vartåt lutar du? Är du en ”moralens väktare” eller står du på motsatta sidan? Jag tänker inte försöka locka dig åt vare sig det ena eller andra hållet, bara komma med ett fördjupande förtydligande. Vad jag har något att säga om är lagar och lagbud i Gamla testamentet (GT). Psaltarversarna ovan illustrerar väl vad jag vill ha sagt.

Naturligtvis finns det lagar och bud i GT som tycks stå på egna ben och sakna rationell motivering. Ceremoniallagarna är väl det tydligaste exemplet. Såna lagar, dvs lagar som inte tycks tjäna något etiskt motiverat syfte, har vi upplysta västerlänningar svårt med. Dem kan man ha eller mista. Och vi befinner oss här i gott sällskap. Exempelvis tar aposteln Paulus lätt på frågan om förbjuden mat. (Se 1 Korinthierbrevet kapitel 8). Nu är förstås de bibliska bestämmelserna föga aktuella i det sekulariserade Sverige. I invandringens Sverige förargar vi oss mer över godtyckligheten i muslimernas regelverk.

Nu är emellertid inte godtycklighet det för den gammaltestamentliga lagen kännetecknande utan ömsesidigheten. Tio Guds bud i 2 Moseboken 20 är för mig ett uppenbart exempel på denna ömsesidighet. Saken är den att Gud upprättat ett förbund med sitt folk, där Gud å sin sida lovat att omsluta sitt folk med omtanke och förlåtande kärlek, å andra sidan förutsätter förbundsfolkets solidaritet. Tio Guds bud skall ses som yttringar av denna solidaritet. Detta genom att folket lovar Gud trohet genom att inte ha några andra Gudar än han, inte missbruka hans namn osv.

Denna ömsesidighet är alldeles uppenbar i dagens bibelversar: 31Jag håller mig till dina lagbud, svik mig inte, o Herre. 32Jag löper den väg dina bud visar,ty du har vidgat min insikt. Psaltaren 119: 31 f

Å ena sidan håller psalmisten Guds lagbud, å den andra förutsätter han att Gud inte sviker honom. Å ena sidan ser han vilka konsekvenser Guds bud har och rättar sig därefter, å den andra inser han att det är Gud han har att tacka för vidgad insikt.

Som jag ser det är psalmistens hållning förebildlig. Den leder till trohet mot lagar och bestämmelser, men inte till blind laglydnad. Lagen har nämligen två sidor och vilar på denna ömsesidighet. Frågan är vilken ömsesidighet svensk lag vilar på?