Bibelstudium i Vivalla den 4 dec 13

Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både framsidan och baksidan och förseglad med sju sigill. Och jag såg en väldig ängel som ropade ut med hög röst: ”Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen?” Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna boken och se i den. Och jag grät häftigt över att det inte fanns någon som var värdig att öppna boken och se i den. Men en av de äldste sade till mig: ”Gråt inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill.” Uppenbarelseboken kap 5 versarna 1–5

Vad är det som styr? Den frågan är det skäl att ställa både till sig själv och andra.  Ibland är frågan lättbesvarad. Som när ICA Maxi i Örebro startade apotek under samma tak som ett redan etablerat apotek med annan huvudägare. Det är bara femton steg mellan de två apoteken.

I andra fall är det svårare att klura ut vad som ligger bakom företeelser vi möter. Men det är nödvändigt att försöka göra det. Särskilt viktigt är det att ta sig tid att fundera över tidens älsklingstankar liksom över dess speciella hatobjekt.

Saklighet är här en dygd vilket för min del innebär att jag ställer tänkta plusfaktorer mot tänkta minusfaktorer och utifrån det drar mina slutsatser om de företeelser jag ställer under luppen.

Ofta frågar jag mig vad som styr ”humanisterna” i deras kamp mot religiös tro. Vad är bra och vad är dåligt i deras argumentation. Svaret är för mig inte självklart. På minussidan står otvivelaktigt okänslighet inför trons betydelse i allmänhet. Humanisterna tycks inte inse att tro är en nödvändig ingrediens i all samlevnad. På plussidan står deras påpekande att kristen tro ofta leder till förutfattade meningar. Dessa är i sin elakartade form av det slaget att den troende blir onåbara för rationella argument och därigenom potentiellt farlig.

Jag tror t o m att denna plusfaktor påverkat mig i min läsning av bibeln. Jag tar numera inte ett enda bibelställe till mig utan att samtidigt  ha prövat det mot mitt eget samvete. Tro skall man nämligen göra med öppet sinne och gott samvete, har Kristus lärt mig. Tro skall vara etiskt/moraliskt fullvärdig, annars får det vara.

Dagens bibelord från Uppenbarelseboken är uppenbart resultatet av en vision. Johannes, Uppenbarelsebokens författare, såg i en syn ”honom som satt på tronen”, d v s Gud, och i hans högra hand en bokrulle. I bokrullen fanns det som avslöjade framtiden.

Visionen i sin nuvarande form lär förstås inte vara spontan, utan bearbetad. Gammaltestamentliga associationer och formuleringar är infogade. Dessutom är texten genremässigt påverkad av tidens ”apokalyptik” (term för ”uppenbarelser om den yttersta tiden”).

Men därmed är inte det viktiga sagt. Framför allt är texten styrd av författarens tro på Jesus.  ”Det är han som kan öppna boken med dess sju sigill”, och det inte därför att han är allvetare, utan därför att han är försonaren.

Tror ni jag låter mig styras av en text med den inriktningen?