Bibelstudium i Vivalla den 27 dec 13

Lars frågade mig via Leif vad Jesus menade när han sade:

Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. (evangelium enligt Matteus kap 13, vers 12).

Mitt svar var att jag inte visste. Sen började jag fundera och det samtidigt som budskapet om Nelson Mandelas död nådde mig.

Nelson Mandela var en ”Messias”gestalt. Traditionsbildningen kring honom har redan tagit fart och den lär fortsätta. Sanningar och myter om denne man kommer att välla fram lång tid framöver. Och jag tänker; källkritik är här ett måste, det duger inte att bara ”glupa” i sig det som bjuds. Då missar man förståelsen av denne store man.

Det är med Nelson Mandela som det en gång var med Jesus. Skillnaden mellan Jesus och Mandela är förstås många, bland annat vann Mandela framgångar redan under sin livstid. När Jesus dog hade han bara en handfull anhängare. Därför blev inte heller traditionsbildningen efter Jesus lika rikhaltig som den kring Mandela. Av något så när ursprungligt material finns enbart evangelierna bevarade.

Evangelierna är dessutom inte enhetliga. Om vi håller oss till de tre första evangelierna, Matteus, Markus och Lukas, består de av en rad större och mindre traditionsblock som i olika kombinationer fogats till varandra.

Ett sådant litet traditionsblock är de paradoxala orden ovan; ”den som inte har, från honom skall också tas det han har”.  Just det paradoxala gör att jag starkt misstänker att vi här har att göra med ett äkta Jesusord.

Men vad menade Jesus? Vad säger sammanhanget, eller rättare sagt sammanhangen? Ty det lilla traditionsblocket, på teologspråk heter det ett ”logion”, förekommer i olika sammanhang.

I ett av dessa (Matt 13:10-17) påstår Jesus att han talar i liknelser för att folk inte skall förstå. När Jesus talar i liknelser är detta alltså ett av uttrycken för det värsta av alla straff, straffet att vara blind för det väsentliga i tillvaron. Till det straffet hör tydligen att bli fråntagen allt man har.

I ett annat sammanhang är orden ”den som inte har, från honom skall också tas det han har”, lagt som kommentar till Jesu liknelse om talenterna. Här är Jesu mening mera lättillgänglig. Poängen med den liknelsen är nämligen att mana på. Mana på så att lärjungarna (hela avsnittet består av lärjungaundervisning) utnyttjade sina resurser. Om de inte gjorde det skulle de bli totalt nollade. (Matteus 25:14-3)

Men varifrån fick Jesus det bibelord vi nu behandlar? Har vi att göra med en redan då insedd allmän sanning som Jesus (alternativt de tidigaste uttolkarna av Jesus) tog till för sina speciella syften?