Bibelstudium Vivalla den 1 jan 2014

Bud 4   Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN,       din Gud, vill giva dig…

Bud 6   Du skall icke begå äktenskapsbrott…

Bud 10 Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru…

(Hämtat från tio Guds bud i Gamla testamentet. 2 Moseboken 20)

Tillvaron tycks inte tåla etiska, moraliska, religiösa tomrum. När en rättsprincip försvinner, kommer en annan i dess ställe, när en moraluppfattning får ge vika, gör sig andra påminda. När en religion inte längre väcker vördnad kommer andra att beröra.

Jag kom att tänka på det när jag lyssnade på Kulturnytt luciamorgonen den 13 december 2013. I programmet presenterades inledningsvis prins Wilhelms jaktresa till Centralafrika 1921. Denna hade filmats live. Filmen musiksattes så sent som 1999 med en sång, där orden Ge apan i dig en chans återkom med jämna mellanrum. På sångvalet reagerade Kulturnytts redaktörer. De anade bakomliggande rasism och kontaktade SVT, varpå SVT omedelbart och med ursäktande tog bort det bevarade filmklippet ur sitt öppna arkiv.

Kulturnytt fortsatte sedan med att lovorda filmen ”Perfect mother”, en film baserad på en roman av Doris Lessing. Filmen bryter medvetet mot gällande moraluppfattning, vilket recensenten accentuerade med följande citat ur filmen: Om du har legat med min mamma, kan väl jag ligga med din.

Å ena sidan fördömanden, å den andra lovord. Å ena sidan åtgärder, å den andra uppskattande applåder. Precis som förr i tiden, men ändå tvärtom, tänkte jag.

Förr satte man in åtgärder när den heliga familjen och det heliga äktenskapet kränktes, men glömde gripa in mot rasism liksom mot kränkningar av försvarslösa och svaga kvinnor. I dag kränks gammaldags äktenskapsmoral och tidigare tiders trohetsideal, men man är hyperkänslig för minsta ansats till rasism.

Vilka är då de ena respektive de andra. De ena är ledande journalister och opinionsbildare, de andra var biskopar och präster. Det betyder att en överhet har ersatts av en annan. Jag går så långt att jag säger att en ”statskyrka” har ersatts av en annan. Den ena ”statskyrkan” flaggar med humanism och mänskliga rättigheter, den andra trodde sig stå för äkta kristendom. Sveriges folk ett kristet folk, sade man från det hållet så sent som på 1930-talet.

Men jag då, var står jag? Varken på den ena eller den andra kanten vill jag befinna mig. Däremot är jag Kristusanhängare. Med Kristus för ögonen läser jag mina tio Guds bud och med Kristus för ögonen lyssnar jag på Kulturnytt. Jag inbillar mig att jag därigenom blir mera klarsynt.