Bibelstudium i Vivalla den 15 jan 14

 Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. (Johannes evangelium kapitel 1, vers 14)

Ordet blev människa står det hos evangelisten Johannes, Guds son föddes till jorden, på andra ställen i bibeln. Märkligt säger vi som kallar oss kristna. Det är omöjligt att Ordet blev människa säger ateisterna. Samtidigt mumlar de; sagor.

Men låt oss tänka efter; vi tror på Gud, för andra motsvarar evolutionen det vi kallar Gud. En markant skillnad vill jag lova.  Dock måste konstateras att ateisternas evolution visst inte är något stillastående och dött. Evolutionens kännetecken är tvärtom rörelse, en rörelse i bestämd riktning. Att tro på evolutionen är att vara utvecklingstroende. Så inte är det vattentäta skott mellan ateisten och den kristne.

Alldeles otvetydigt gemensam är dessutom föreställningen om den absoluta sanningen och den sanna kärleken. Vi tänker oss dessutom på båda håll att detta absoluta förverkligas i människor av kött och blod. Förr trodde ateistiska kineser och svenska vänsterradikaler på Mao, idag på Nelson Mandela. Det är för dem som om en bit av själva fullkomningen tagit sin boning i just dessa. På motsvarande sätt förbinder vi kristna det gudomliga med Jesus.

Vi spelar alltså på samma planhalva, ateisterna och vi kristna. Båda är vi också skyldiga att pröva våra respektive trosförutsättningar. För mig ligger den etiska prövningen högst i prioriteringsordningen. Ateisten är skyldig att fråga sig om Mao håller måttet, vi kristna om Jesus gör det.

Att inte Mao höll måttet vet vi redan. Därför firar kineserna etthundra tjuguårsminnet av Maos födelse nedtonat enligt order från högsta ort. Men hur är det med Jesus?

Att Jesus redan i biblisk tid upphöjdes av sina efterföljare står klart. På åtta ställen i Nya testamentet går man så långt att man upphöjer honom till Gud, visserligen gärna gud med liten bokstav. Denna lilla bokstav för att markera att det inte råder en absolut identitet mellan honom och Gud.

Håller Jesus för den upphöjelsen? Duger Jesus som Guds företrädare. Jag tror det, åtminstone duger den Jesus jag hyllar. Jag är t o m övertygad och det främst därför att Jesu tro i slutändan ledde honom till det fullkomnade offret. Det var inte andra han offrade, utan sig själv.

Svårare är det för mig att tro att Gud är som Jesus. Detta särskilt när det ohyggliga händer som inte får ske. För att klara av identifikationen Gud/Jesus måste jag blunda och tro mot bättre vetande. Och jag blundar och tror.

Jag tror alltså mot bättre vetande. Därigenom blir jag vidöppen för kritik, en kritik, som jag inte kan värja mig mot. Min tro blir en ”trotsallt” tro och den kan tyvärr inte vara annat.