Bibelstudium i Vivalla den 22 januari 14

(Se även 3 Med mina glasögon)  

Jesus sade till folket: Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.(Evangelium enligt Lukas kapitel 11 vers 32)

Det är mycket dom i bibeln. Även i Jesu sammanhang talas gärna om domen. Versen ovan är ett exempel på jesustraditionens, som jag kallar det, pedagogiska domsförkunnelse.

Eller varför tror ni att evangelisten Lukas låter Jesus peka på nineviterna som omvände sig när Jona predikade bot och bättring för dem. Naturligtvis för att folket omkring Jesus skulle göra samma sak. Detta desto hellre som de hade ”något som var förmer än Jona” vid sin sida som sköt på i rätt riktning.

Eller tror ni att bibeltexten ovan står där för att konstatera en oåterkallelig dom? Glöm det!

Själv använder jag honom ”som är förmer än Jona” på ett något annorlunda sätt. När tidens politiska, moraliska och religiösa idealbilder målas upp för mina ögon frestas jag att följa John som de flesta andra. Att ”följa John” betyder att mer eller mindre utan reflexion ta till sig tidens sätt att tänka och uttrycka sig. Och sen säga, tänka, och göra ungefär som de flesta andra.

För mig känns det pinsamt när hög som låg, bildad som obildad hänger sig åt denna ”följa John” lek. Det har gått så långt att man i förväg kan gissa sig till vad folk skall säga, tycka och kritisera. Till och med samvetet ”följer John”. Dåligt samvete får den som inte känner som andra, klär sig som andra och säger som andra.

Visst skall vi till en viss gräns göra som andra. Och nog skall vi ta till oss av det goda i tiden och ge det vår hyllning. Exempelvis är svensk välfärd, svensk samlevnadsmodell, liksom svensk liberal invandringspolitik i långa stycken väl värd denna uppskattning. Men att därför som kristen låta oss nöja med vad som är, bort det. Följ alltså gärna John, men ha alltid klart för dig att det finns ”något som är förmer än Jona”.

Att vara kristen är inte i första hand att äga utan att sträcka sig mot. Och den vi sträcker oss mot är Kristus. I alla sammanhang sträcker vi oss mot honom. Med den inställningen befinner vi oss alltid på väg.

Frågan är om inte definitionen på en helgad kristen borde vara; han/hon som sträcker sig mot Kristus.