(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon”)

Bibelstudium i Vivalla den 26 febr 14

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap. (Hebreerbrevet kapitel 4 versarna 12 och 13.)

I och med sekulariseringen har intresset för Guds ord begränsats till ett antal ”nördar” som envisas med att söka efter Guds vilja i Bibeln. För andra äger beteckningen ”Guds ord” inte längre någon aktualitet.

Många skulle kunna ställa sig bakom detta konstaterande. Dock inte jag. Lika lite som en ateist klarar sig utan tro och en rationellt tänkande människa utan fantasi, lika lite klarar sig gemene man utan att sträcka sig mot Gud, hävdar jag. Inte ens Guds ord saknar betydelse.

Guds ord får då förstås tas i vidare mening och inte begränsas till bibelns föreställningsvärld och till utsagorna i bibeln. För mig personligen har också den korrekta diagnosen, den rätta bedömningen och sanningen,så långt det går att nå den, med Guds ord att göra. Detta oavsett om dessa sanningsord återfinns i bibeln eller inte.

Inte för att jag tror att det går att nå ända fram. Vad vi människor kan göra är att sträcka oss mot sanningen, inte nå  den. Inte ens Einstein nådde ända fram.

Med Guds ord i bibeln är det på likartat sätt, menar jag. Även i  arbetet med bibeln går det ut på att nå fram till den korrekta diagnosen, den rätta bedömningen och den slutgiltiga sanningen. Men nu begränsat till det som rör relationsspelet Gud, medmänniska, omgivning.

Hebreerbrevets författare vittnar om hur långt han anser att man kan nå på den vägen. Guds ord, rätt använt, tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar, vittnar han (Hebr 4:12). Men detta under en bestämd förutsättning; att Gud har talat till oss genom sin son, som han insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. (Hebr 1:2).

För egen del har jag inte svårt att  stämma in. För mig är det närmast en självklarhet att reflektera över  sanningsfrågan med ”Kristusglasögonen” på. Det gör mig klarsynt och rättvis, t o m inträngande och analytisk. Det är till exempel omöjligt att slingra mig eller vara partisk om jag inte först tagit av mig dessa mina alldeles speciella glasögon. Men att jag därför med mina underbara glasögon skulle ha nått ända fram. Bort det!